Musikvideons dagar är inte över mina vänner. Den har bara hittat andra spridningskanaler, eftersom MTV bara sänder intellektuella program som The Hills och 16 and pregnant. Men hur många sitter och tittar på musikvideo dessa dagar? Det känns som att det var min generations stora nöje när vi var i yngre tonåren. Nu förtiden har ungdomar vettigare saker för sig, som att exempelvis titta på 16 and pregnant och kanske lära sig något av programmet.

Under min uppväxt var MTV ständigt påslaget och så fort något av mina favoritband körde, var videospelaren på record. Sedan tittade man på videon om och om igen medan man drack litervis med o’boy och åt formfranska med nutella. Tills det kom en ny video. Och då gjorde man om proceduren igen. En kompis, som är åtskilliga år yngre skickade två Spotify-länkar till mig. En med ”ny Hip Hop” och en med ”gammal Hip Hop”. Han sa att den äldre Hip Hop:en var bättre. Det är sant, det pinsamma var bara att den ”äldre” Hip Hopen var den jag brukade lyssna på när jag var ung.

Min stora idol var Lauryn Hill. Jag tvingade min mor att fläta många små små flätor i mitt ganska besvärliga och silkiga asiat-hår. När min syster fällde kommentaren att jag aldrig skulle bli svart hur mycket jag än försökte, så gav jag upp den kampen. Men det fick mig inte att sluta stå framför TV:n och mima till Aaliyah. Man kan säga att min stil var en mix av kickers tryin’ to be RnB, vilket jag kan ursäkta mig med, var ganska hippt på den tiden. Men någon navel-piercing blev det aldrig, den gången.

Det var det närmsta en musikvideo jag skulle komma under den perioden av mitt liv.

Nu några år äldre men inte så mycket klokare gjorde jag en vän tjänsten att vara med i en av hennes projekt. Tyvärr blev det varken navel-piercing eller riktiga rastaflätor den här gången heller. Inte blev det heller en minimalistisk, animerad video eller videon med tio dansare som gjorde en synkad koreografi i en gymnastikhall. Vad som var populärt under min tid som MTV-tittare håller tydligen inte idag. Istället ska man ligga i jord på marken, bli jagad av en dreglande Grand Danois, i ett par nedhasande förstora ACNE-plastbrallor till på köpet. Springandes med dregel i ena handen och med en brinnande fackla med fotogen rinnandes nedför armen i den andra, blev grädden på moset.

Det är mycket som förändras genom åren. Inte bara i musikkanalen utan även i innehållet i videon. Att äta GI-mellis och streama Youtube har idag blivit standard.

Nu undrar säkert några av er vem artisten är. Jag kan säga att hur dom än… Ja det får ni se.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This