Vivienne Westwood gjorde punkmode mainstream och fulkultur exklusivt. Idag är hon en punkare i lyxförpackning. Trots en adlig titel och ett väletablerat modehus bakom sig använder hon fortfarande mode för att påverka opinionen.

Foto: Andy Gotts/MBE

Foto: Andy Gotts/MBE

Vivienne Westwood har en förmåga att skapa kläder som inte liknar kläder. Även hennes aktivism är okonventionell. Hon är starkt kritisk mot överkonsumtion och miljöförstöring, därför återkommer hon ständigt till nyckelplagg, traditionellt skrädderi och material, ofta tweed och skotskrutigt, som är brittisktillverkade. Westwoods modevisningar förvandlas ofta till politiska manifestationer, men hon har kritiserats för sin motsägelsefullhet. Med sina undervarumärken skapar hon fler kollektioner än genomsnittsdesignern, hon använder överflödiga mängder tyg, har få ekologiska material och producerar delvis i Kina.

Westwood var tidigt intresserad av kläders chockvärde. År 1965 träffade hon sin blivande affärspartner Malcolm McLaren och påbörjade ett kreativt samarbete som varade fram till 1983. Tillsammans öppnade de butiken Let it Rock på 430 Kings Road i London där de sålde 1950-talsinspirerade kläder som främst bars av subkulturen Teddy Boys. Under åren kom butiken att genomgå flera namn- och stilförändringar, men det var när butiken bytte namn till SEX 1975 som den kom att influera hela punkkulturen. SEX stod ut från nya budgetkedjor som Topshop. Kläderna var unisex, återanvända, hemsydda och inspirerade av fetischer och prostituerade. McLaren var manager för Sex Pistols, ett av tidens mest inflytelserika band, och Westwood klädde dem i säkerhetsnålar, hundhalsband, skotskrutigt och bondage-byxor som låstes fast vid knäna. Sex Pistols kontroversiella musik förstärktes av deras kläder, där trashig lågkultur blandades med stolt brittisk tradition.

Vivienne_Westwood

Westwoods och McLarens första catwalkkollektion Pirates visades i Paris 1981. Pirates var en motreaktion mot Storbritanniens recession och höga arbetslöshet. Till skillnad från punkmodets ilskna framtoning var Pirates romantisk, med historiska snitt, och fokus på kråsskjortor och säckiga byxor. Historiska referenser har spelat en central del i Vivienne Westwoods skapande. I kollektionen Mini-crini SS85 fokuserade Westwood på figursydda kläder, inspirerade av baletten Petrushka. Resultatet blev en mini-crini, en korsning av minikjol och den viktorianska krinolinen, som var föregångare till 1980-talets puffkjol. En annan inflytelserik kollektion var Harris Tweed AW87. Westwood influerades av kunglighet och det traditionellt brittiska då hon lanserade sin numera klassiska Statue of Liberty-korsett, den första korsetten att introduceras som ytterplagg, och sin skräddade Savile-jacka som återkommer även i moderna Westwood-kollektioner. En annan Westwood-klassiker är fetischskorna Super Elevated Gillie från AW94-kollektionen Anglomania, vars 23 cm höga platå fick Naomi Campbell att ramla på catwalken och blev symbol för 1990-talets skyhöga platåskor.

vivienne_westwood3

De senaste åren har Westwood skapat fler rubriker för sitt politiska engagemang och aktivism än för sin modedesign. I september i år körde hon en pansarvagn till den brittiske premiärministern David Camerons hem för att utföra en fejkad kemisk attack, i protest mot användningen av kemikalier för att utvinna gas. Hon har tidigare dykt upp på premiärministerns officiella residens på Downing Street klädd som ett bi som stöd för förbud mot bekämpningsmedel. På Metgalan 2013, med tema Punk: Chaos to Couture, tog Westwood ställning till spionageanklagelserna mot Wikileaks-källan Bradley Manning genom att bära en bild av honom och ordet “Truth” fastnålad i sin klänning. Hon visade ytterligare stöd för Manning genom att tillägna honom sin herrkollektion, till vilken hon designat T-shirts med hans ansikte. Precis som under punktiden vill Westwood förändra opinionen och jobba för rättvisa. Andra uppseendeväckande plagg signerade Westwood är bebiskläder med trycken ”I am not a terrorist, please don’t arrest me” och ”Save the arctic”. Inför det pågående klimatmötet i Paris spelade Westwood in en film som inleddes med orden ”Fellow activists!” i vilken hon menar att både klimatförändringar och orättvisor är orsakade av ”politikernas ruttna politik”. Westwood är inte unik med att kämpa för en bättre miljöpolitik, men genom att bemöta politiska kontroverser med aktivism stärker hon sitt eget varumärke på ett sätt som få etablerade designer vågar.

Pin It on Pinterest

Share This