Mitt musikminne: Violet Cheri

av | Jun 24, 2018 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Jag växte upp i en liten stad i Blekinge där alla kände alla, men ingen kände då mig iallafall. Jag var nog den totala motsatsen till de flesta där. ”En sån där rebell” som morsan brukade säga efter några glas vin. Det enda jag egentligen visste var att jag inte hörde hemma någonstans – minst av allt i Sölvesborg.

Jag var aldrig duktig i skolan. Det spelade ingen roll vilket ämne. Allt var lika ointressant för mig. Eftersom jag spelar i band idag är det väl rimligt att tro att musiklektionerna ändå måste varit någon slags fristad för en vilsen själ som mig själv, men ack så fel. Enda gången jag ens lyssnade på musik var när dansband ekade genom väggarna medan morsan dränkte sina sorger. Jag hade väl undermedvetet lärt mig själv att förakta musik på grund av det. När skolavslutningen 2003 kom hade jag underkänt i nästan alla ämnen. Inklusive musik.

Hösten kom, alla mina klasskamrater hade gått vidare med sina liv medan jag spenderade största delen av min tid på mitt pojkrum. Drömmandes och längtandes. Jag hade börjat leva baklänges, fast i minnen av en svunnen tid. Det kändes som att allt var förlorat och på något idiotiskt vis hade jag nog accepterat det.

Sen kom den där kvällen.

Det var kyligt och löven dansade runt utomhus. TVn stod på och plötsligt dyker bokstäverna ”BD” upp i rutan, omfamnade av eld. Ett maffigt trumkomp stiger upp och elgitarrerna drar på. Gåshuden vandrar längs mina armar. Jag är helt förtrollad. ”Vad fan är detta?” tänkte jag. Då ser jag texten nere i vänstra hörnet som berättar för mig om vad bandet och låten heter.

Broder Daniel – When We Were Winning.

Det var som ett uppvaknande. Något hände i mig. Det var första gången jag kunde känna igen mig i en låttext. Relatera. Hela idén att livet var ”sådär” just nu och minnet av en tid då allt var bättre, när allt kändes lättare. Det berörde mig verkligen. Det var precis där jag själv befann mig.

”Soon I’ll grow older, but God knows I haven’t lived yet. Before tonight’s a memory let’s go out, I am still young”

De raderna innehöll en hel värld. Ett helt liv. Där och då började musik betyda något. Det fick mig att börja se färg i en annars svartvit plats. Det fanns hopp och en glöd tändes i mig. Viljan som hade tynat bort började komma tillbaka.

Det är lustigt när jag tänker på hur viktigt det var för mig att höra den låten just då. Hade jag inte hört den när jag gjorde hade jag aldrig skaffat en egen gitarr och tvingat mig lära mig spela. Än mindre hade Violet Cheri existerat. Dagarna efter jagade jag desperat efter musikvideon runt om på alla kanaler. VHS-bandet som jag till slut lyckades pynta med låten rullade dagligen ända tills bandet blev trassligt.

Jag erkänner, när Popmani bad oss att skriva om ett musikminne var vår första reaktion att absolut inte skriva något om BD. Violet Cheri har väl liknats vid dom fler gånger än jag kan komma ihåg, och även om det är smickrande så känns det egentligen ganska långsökt. Men ju mer vi funderade kring det så blev det ändå tydligt att det knappast finns ett starkare musikminne än sekunden när musik faktiskt började betyda något.

Idag är jag själv äldre, och har upptäckt så mycket mer musik att känna igen mig i. De låtar jag har valt är låtar som på ett eller annat sätt för mig tillbaks till mina tonår i Blekinge och hur jag kände tills den dagen musiken kom in i mitt liv.

– Daniel, Sångare i Violet Cheri

Pin It on Pinterest

Share This