Mitt musikminne: Tiger & Träden

av | aug 16, 2020 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Tennisbanan i Jonslund ligger i parken där vi firade midsommar varje år. Det är en fridfull och vacker plats trots att stålindustrin, byns hjärta och ekonomiska livskraft, ligger vid dess sida och spottar ut rökmoln i atmosfären.

Jag minns en regnig sommardag då jag och min kusin Oscar, som var mer som en brorsa, hängde där, på tennisbanan, utan tennisrack och boll. Bara hängde. Vi var nog 13-14 år och hade just börjat bilda oss ett intresse för musik.

Det var på den tiden man hade i snitt 3-4 låtar på sina mobil och låtarna spreds mellan kompisar via IR på rasterna i skolan. Så det gällde att va lite poppis för att få ta del av dom bra grejerna. Oscar var det. Han var het på marknaden. Jag å andra sidan hade fått nöja mig med att lyssna på en cover av What if god was one of us på min mobil i drygt ett år.

Så ni förstår min iver när Oscar fiskade fram sin mobil där i regnet på tennisbanan och spelade upp sitt senaste fynd. Det finns ett innan och ett efter den sekunden Oscar tryckte på play-knappen och jag tror jag insåg det bara några rader in i låten.

”Vad vill du, men kom då, jag är ju här och väntar på dig”. Jag hade aldrig upplevt något ens i närheten. Aldrig förut hört något så jävla, jävla bra. Aldrig förut känt den känslan som fyllde hela mig topp-tå. Det var som att entra en ny värld. En värld med nya färger, tankar och känslor och så här i efterhand, nya drömmar.

Vi lyssnade om och om och om och efter ett tag hade vi lärt oss dom väsentliga delarna ur texten och fann oss själva ståendes på tennisbanan med regnet i ögonen, vrålandes för allt vad vi pallade, till låten som spelades genom fickan på Oscars blöta jeans, om och om och om.

Vi skrek som om en tidigare orörd sträng i vårt känsloregister slagits an och kraften det skapat utan någon möjlighet till tygling sköts upp genom våra halsar. Våra röster sköt upp i atmosfären och evigheten och liksom sprängde bort all stålindustri-rök, all ångest och all skit i hela världen. Allt var rent.

Det var första gången musik gjorde mig hög. Första gången en låt födde något helt nytt i mig. Första gången jag insåg att ljud är den starkaste kraft som finns här på jorden. För mig i alla fall.

Jag är en vampyr av Markus Krunegård är den första låten som förändrat mig och i listan nedan har jag lagt in 10 låtar som i olika tider av livet tagit mig med samma, hänsynslösa kraft. Låtar som har skapat en orkan i mitt inre och kastat mig i en ny riktning. Som har knuffat in och ur mig ur kriser. Som har fått mig att springa dubbelt så snabbt eller vänt om helt. Låtar som har känts i hjärtat, i kroppen och i själen.

Fotograf::
Sandra Halvardsson

Pin It on Pinterest

Share This