Mitt musikminne: SoSo fauX

av | okt 11, 2020 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Glada minnen är något vi människor tenderar att uppskatta mer i efterhand. Med tiden flagnar de till ett stadie där man önskar att man bara hade kunnat få återuppleva det igen. Detta minne vi från SoSo fauX vill dela med oss av är dock kanske ett smärre undantag. Vi kan garantera att denna musikaliska, smått kaotiska upplevelse har etsat sig fast väl på våra hippocampus.

Det var den 13 Juni 2019, destinationen var ett soligt och varmt Köpenhamn. En av oss reste från Göteborg och den andra hälften flög direkt från Berlin. Vi skulle stråla samman för något vi båda sett fram emot i flera år, vi skulle äntligen få se The 1975 live. Detta bandet hade präglat oss och gett gigantiska avtryck sedan tonåren. Vi vill absolut våga påstå att The 1975 är en av flera stöttepelare till varför vi började att skapa musik och involvera oss det indieluktande, musikaliska forumet som de själva ofta infinner sig i. Man behöver inte avguda deras musik för att erkänna Matty Healy och grabbarna i bandet som otroliga showmen, right?

Back to Copenhagen! Efter att vi mötts upp vid vårt airbnb gjorde vi oss iordning på rummet för en stund i den gyllene staden. Vi möttes dock av trubbel. Att spela upp ett synth-ljud från datorns högtalare kan tyckas oskyldigt, vår bostadsvärd hade andra åsikter om det. Kort efter att vi lämnat residenten anlände en notis på mobilen som berättade att vi blivit bostadslösa på grund ut av störande beteende.

Lite smått förvirrade över hur en ljudslinga på 10 sekunder klockan 13:00 på dagen kunde få oss utsparkade insåg vi också omständigheterna i förhållande till tidsplanen för giget. Med nöd och näppe lyckades vi lösa ett andra boende och till detta anlände vi cirka 2 timmar innan spelningen skulle äga rum, det blev stressigt. Ni får själva fantisera kring hur mycket sprit kontra blanddricka groggarna bestod av.

En taxiresa senare anlände vi till TAP1 i utkanten av staden. Det var en sorglös stämning där de flesta, inklusive oss själva var lätta till sinnes. Efter förband och ett x antal glas gjorde bandet äntligen entré och euforin var total. Ingen av oss kommer någonsin glömma hur man tillsammans med hoppande främlingar skrålade i en berusad allsång till Give Yourself A Try, The Sound, Robbers och många fler av deras guldkorn taget från platta till platta.

Efteråt var vi nöjda. Vi var lyckliga och taggade, på musik i sin renaste form och på livet trots dess oförskönade skavanker. Vi ville spola tillbaka bandet 2 timmar och uppleva allt igen, med vetskapen om att vi troligen skulle uppskatta det nyskapade minnet mer i efterhand.

Pin It on Pinterest

Share This