Mitt musikminne: Skin Care

av | feb 16, 2020 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Eftersom vi har känt varandra sedan Jazzhusets guldålder delar vi många halvbra musikminnen tillsammans. De är såklart ofta förknippade med platser och sinnesstämningar. Slowdive på Pustervik, Crazy Frog i repan och DIIV i New York är några av dem. Men nej, det är inte någon av dem vi ska berätta om. För när vi spånade musikminnen i vår topphemliga gruppchatt var vi rörande överens om en sak. Att vi ville berätta för er om midnattssolen och kärleken.

Högsommar 2019. Vi sitter på en svettig 30-timmars bussresa från gbg norrut. Vi och stora delar av Göteborgs indie-elit har blivit bokade till Midnight Light Festival som hålls i Folkets park i Vilhelmina. Ute sänker solen sig ner över trädtopparna och bländar oss genom bussrutan. Vi stannar till på Rattugglan och äter mosig rödspätta till middag tillsammans med mosiga indiemusiker, dricker tio ljumna öl och fantiserar om vad ungdomarna gör i hålorna vi passerar. För att fördriva tiden spelar vi det otroligt dumma spelet bean bonanza med Jens Lekman och Amanda Werne. Spelet går ut på att kanske äta godis som smakar bajs. Det får oss alla att må illa men trots det är stämningen på topp. Där och då spelar vår trummis Olle för första gången upp låten som förändrar allt: Störst av allt är Kärleken.

Den akustiska gitarren klämtar tappert ikapp med den darrande, ljuva sångstämman som vördnadsfullt berättar om livets väsentligheter på ett sätt vi aldrig tidigare upplevt. Det är Kafé Öken som bjuder på en uppenbart osignad trubadurduo, utan namn, iklädda plysch och manchester i alla de färger. Genren beskrivs nog bäst som velourgaze och textrader som ”Köp en pizza av farbror Simon” och ”Värm dina laster, min vän” får oss att lyckligt tappa fattningen och vi glider omtöcknade vidare genom norrlands inland, mer och mer förvissade om att kärleken är rätt stor.

Störst av allt är Kärleken lägger sig som en mjuk poncho över helgen. Den finns med oss när vi tafatt försöker ladda upp inför vårt gig (som för övrigt kvalar in på vårt bästa och sämsta på samma gång), när vi sitter på bryggan och ölar i midnattssolen och när vi mjuka men döda vaknar på morgnarna i den svettiga stugan på campingen. Vi lyssnar på den så pass många gånger att vi unisont börjar slänga våra gollor mot nordpolen, tränga ut åsnorna i hörnen och sjunga med i raderna och vännerna undrar om vi bara tappat det eller börjat skriva barnlåtar på svenska.

Tiden i Vilhelmina är som en dröm. Vi vandrar runt i byn, köper tapeter, badar i sjön, badar i myggstift, får lära oss hur man enklast slaktar en ren i bastun och blir runtskjutsade av Robin och Amanda i deras trimmade EPA-traktorer utrustade med trippla 18” baselement. Själva festivalen är en toppentillställning dränkt i sympati, bowling och bra musik. Svårt att säga om det var Slowgold, Johan Airijoki, öl eller The Hanged Man som var festivalens största behållning men de alla ligger tätt i topp. När söndagen kommer vill vi absolut inte åka hem. Allra minst Greta som kommer springandes med sina tillhörigheter packade i ett örngott och hoppar på bussen i farten.

I sommar hyr vi Amandas EPA, vrider upp basen till 11 och cruisar runt Lapplands inland. Vi misstänker att soundtracket kommer att vara detsamma.

Missa inte denna låt. Gör inte det.

Störst av allt är Kärleken.

Pin It on Pinterest

Share This