Mitt musikminne: Simian Ghost

av | Okt 1, 2017 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis musikredaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Strax efter att jag slutat gymnasiet praktiserade jag som musiklärare på min gamla högstadieskola. Det tog emot lite – mina minnen av den platsen var inte helt soliga – men jag var pank och Arbetsförmedlingen ville sätta mig i syssla.

De första lektionerna var ett osannolikt haveri. Jag gick själv i en rätt stökig högstadieklass. Vi var många och högljudda. Trots detta hade vi ändå ett mått av respekt för lärarna. Någon sådan fanns över huvud taget inte i grupperna jag nu fick leda.

Dem skrek och svor, slogs och vek ihop notpapper till knöliga projektiler, vilka de hjälpsamt slungade tillbaka mot katedern. Jag slutade efter bara någon vecka. Inget bidrag är stort nog för att motivera min plats i det infernot.

Strax innan jag slutade fick jag dock en helt magisk upplevelse. Den har följt mig och format min relation till musik ända sedan dess. 

Under en av mina sista dagar fick jag leda en klass med barn som hade funktionsnedsättningar. Jag hade ingen ordinarie personal eller plan att luta mig mot, så jag tog beslutet att ha en ganska öppen och fri lektion.

Vi började med att prata om musik – hur vi brukade lyssna och vad vi tyckte om. Det var väldigt roligt. 

Sedan kom vi på demokratisk väg fram till att vi skulle spela tillsammans. 

Jag började bläddra runt bland notpapperna, men innan jag hittat något lämpligt hade hela klassen redan tagit plats vid instrumenten som fanns uppställda.

Som på en given signal började alla spela och sjunga. Det var det finaste kaos jag någonsin hört. Jag har alltid brunnit för fria improvisationsformer och noise, men ingen komposition jag tidigare hört uppnådde den nivå av skaparglädje och total själslig samstämmighet som fanns i rummet.

Det var helt fantastiskt.

Jag satte mig på en stol och njöt resten av lektionen. Om jag har något mål med mitt musicerande skulle det vara att någon gång närma mig ett ljudlandskap av sådan fullkomlig karaktär. Det påminde också om den viktiga sanningen att inom konsten är teorin ett högst umbärligt verktyg. Kommunikationen är kravlös och sitt eget högsta syfte.

Pin It on Pinterest

Share This