Mitt musikminne: Selkama

av | nov 17, 2019 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

2 januari 2011

Jag och min bästa vän gjorde 2011 en klassisk ”backpacker-”hitta sig själv”-få malignt melanom”-resa och befann oss i Sydney efter att ha firat nyår där. Fortfarande bakis och utan planer såg vi att min gymnasieperiods indieälsklingar Shout Out Louds skulle spela samma kväll. Jag, min kompis och min dåvarande tjej åkte i god tid ut till The Annandale Hotel där de skulle spela. Vi gick till en bar längst in i lokalen och såg bandet sitta i hörnet, förmodat turnéslitna med några öl på bordet. ”Det är ju dem, tänker jag! De är från Stockholm, precis som vi.” Jag kände den där känslan av samhörighet som säkert många känner när de är långväga hemifrån, en känsla av att vilja prata med någon som man inte känner bara för att personen råkar komma från samma stad som en själv.

Vi gick fram till baren för att beställa en öl när bartendern frågade, alldeles för högt: ”Hi guys, are you the band?” Någon sekunds tystnad. Bandet vred sina huvuden mot oss och avvaktade vårt svar. Rebellen i mig, för det är extremt rebelliskt, ville givetvis svara ja. Gratis är gott! Uppmärksamhet och smicker är också trevligt, framför allt för en långhårig gitarrist som gör allt för att se ut som en rockstjärna. ”Tänk, han trodde vi var coola nog att vara med i bandet.” Till slut, efter två sekunder som kändes som tjugo, utbrast vi i kör: ”No, haha, no we’re not. Haha.” Spänningen i luften försvann och bandet återgick till sitt. Kvar stod vi med dyrköpt öl och våra osäkra skratt ekade fortfarande i våra huvuden när vi skamset rörde oss bort från baren.

Själva musikminnet är nog egentligen inte spelningen i sig. Den var nog ganska bra, om än inget jag minns idag. Vad som däremot golvade mig var återigen en känsla av samhörighet. Som introlåt hade de valt ledmotivet till Bröderna Lejonhjärta. Jag tyckte det var så briljant och fint. Ett ljud från barndomen som kändes tryggt för en 20-åring, själv för första gången ute i den stora världen. Dessutom fick jag den där känslan av att ”vi vet och ni vet, men inga andra här vet!”, förutsatt att ingen på plats hade sett Bröderna Lejonhjärta vilket nog många hade eftersom 20 procent av publiken var svenskar. Men ändå!

Än idag undrar jag vad som hade hänt om vi hade svarat ja på frågan om vi var med i bandet. Hade vi druckit gratis hela kvällen? Hade vi blivit utslängda? Hade vi kanske till och med förvandlats till Shout Out Louds? En fegis får tyvärr aldrig veta.

Sen var det ju det där med en spellista. Den kan ju inte bara innehålla Shout Out Louds. (Även om en topp tio-ranking av deras låtar hade funkat, men där finns det nog någon mer kunnig än jag.) Jag har därför valt att bara fylla ut den med musik som jag och brorsan älskar. Simple as that!

/ Nicolas från Selkama

Pin It on Pinterest

Share This