Mitt musikminne: Prematur

av | apr 19, 2020 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Vårt musikminne berättar om första gången vi hörde Rör mig INT.

Juni 2018. Sommaren hade greppat tag i hela Luleå och värmt upp oss under våra replokalskvällar. En fredag efter jobbet plockade Johanna upp mig och övriga i bandet för att resa till Överkalix. Vi skulle snart släppa vår första singel Hårda och ett debutalbum höll på att mixas av Johan i bandet. Inspirationerna spretade men jag kände mig nöjd med att få Johan att lyssna på Hurulas 22 som inspiration till mixningen.

Agendan för kvällen var ett gig på punkhus 33 i Överkalix. Ett av våra första gig utanför Luleå. I Grelsbyn utanför Överkalix centrum ligger ett litet villakvarter som ser ut som de allra flesta i norrlands inland, en gård med välklippt gräsmatta, en gård med 10 rostiga volvo 240, och några gårdar övergivna av urbaniseringen. Mitt i det sömniga bostadsområdet stod ett brunt hus med putsfasad och siffrorna 33 sprayade med svart färg på fasaden.

Vi dubbelkollade google maps som konstaterade att vi kommit rätt. Vi möttes upp av arrangören och husbandet ”Rör mig int” som också skulle lira under kvällen. Lokalen/Scenen som vi skulle lira i bestod av ett vardagsrum där väggarna slagits ut, målats svarta, och prytts med högtalare och blinkade lampor. I borta änden av rummet fanns en bar som även agerade ljudteknikerbås. ”Är ni hungriga?” frågade Tobias, sångare och frontman i rör mig int och hackade upp en falukorvsring samt pekade mot en kyl fylld med öl. Medans vi satt ute med myggen och avnjöt lyxmåltiden kom först en och sedan en till av våra kompisar från Luleå helt oannonserat för att kolla på spelningen.

Det blev dags att gigga och den lilla lokalen fylldes upp av 10 lokalinvånare varav en med hockeyhjälm. Vi placerade oss på scenen, jag i mitten, Johan på min högra sida och Johanna på min vänstra, vår bassist Malin fick stå bakom en gitarrförstärkare bredvid Jonas bakom trummorna för att rymmas.

Är det någonting som överkalix är känt för så är det laxfiske men efter den här kvällen så måste jag säga att de kan röjja som bara den.
Det dansades och ramlades och skreks med i texter de aldrig hört förr. 10 personer kändes som 100. Vi klev av scenen 45 minuter senare totalt genomsvettiga.

Efter gigget gick vi ut i norrlandsluften för att svalka oss och några finnar från jockfallscamping hade hittat dit. Jag använde den enda finskan jag kan och hälsade med ”mitä kolo poika”. Finnen, som nog hade några under västen, inledde en 10 minuter lång diskussion med mig innan han förstod att jag inte kan finska.

Rör mig Int gick sedan på scenen, och vilket drag det blev. Lokalen hade vid det här lagets fyllt upp rejält och Överkalixborna visade än en gång att de kan röjja under gig. Tvåtaktspunk när den är som bäst. Under låtar som Skjut mig i kuken och Medvetslös så lär allsången ha ekat över hela Överkalix.

Helt slut lastade vi in förstärkare och instrument i bilen och förberedde oss för hemfärd. När vi skulle backa ut satt en Finne i en ny merca och spydde, bildörren blockerade vägen för oss så vi uppmärksammade hans kompis på detta. Mitt i en spya puttar han in kompisen i bilen och smäller igen dörren. Det lär ha blivit tvungna att köpa en ny doftgran efter den kvällen.

På hemvägen åkte vi upp på brännaberget och såg midnattssolen lysa över staden. När vi stod där i solen så kände man en sådan otrolig tacksamhet till musiken, att den tar en till platser, låter en möta människor, och göra saker man aldrig annars skulle ha gjort.

När vi sedan susade hem genom en dimtäckt E4a så var vi alla ganska övertrötta och vi hittade på tokiga låttexter till våra egna låtar. Vi behövde inte runka länge när vi kom hem för att bli medvetslösa.

//Emil & Prematur

Pin It on Pinterest

Share This