Mitt musikminne: Mira Aasma

av | Maj 14, 2017 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis musikredaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

En av de bilder från min barndom som jag minns starkast är en utriven sida ur GP 1997 där jag sitter fast med gigantiska hörsekåpor i någon slags bärsele (eller ryggsäck?) på mammas rygg när hon spelar i Hammarkullekarnevalen. Att jag slussades in i Göteborgs sambakretsar som ettåring är väl något jag inte funderat så värst mycket över eftersom att det då bara var en naturlig del av vardagen, men på senare tid har jag insett att det säkert har påverkat mitt intresse för musik, känslouttryck och såklart trummor.

Jag minns sena kvällar när mina föräldrar och deras vänner från sambagruppen aBunda spelade pagode hemma hos varandra, en slags lägereldsversion av samba som spelas med bl.a. cavaquinho, tan-tan, pandeiro, klappar och allsång. Jag och de andra barnen satt mest och lyssnade och sprang omkring och lekte, allra roligast var intensivhelgerna ute på en lägergård en bit bort från Göteborg där vi kunde springa omkring i skogen under dagarna och sen komma tillbaka till mat, pagode och fest på kvällarna. Till skillnad från våra föräldrar kunde vi ju inte portugisiska men melodierna satte sig, och när jag nu för tiden hängt på i något sammanhang har jag insett att jag fortfarande kan nynna med i de flesta av dem.

Jag minns svettiga replokaler på musikens hus där jag ibland hade med mig en kompis eller ett skissblock som jag hittade på egna pokemons i för att underhålla mig själv medan de vuxna repade, minns hur det starka och mäktiga ljudet från baterian på ett 50-tal trummor utanför mina hörselkåpor vibrerade genom hela kroppen.

Det jag påverkades starkast av i musiken var nog de vemodiga och sorgsna låtarna särskilt i pagoden med sina vackra melodier, det fanns en så tydlig känslosamhet bakom dem och även om jag inte förstod texterna kändes det på som att jag någonstans ändå kunde förstå vad de handlade om. Sen fanns det ju såklart också en bekymmerslös känsla i att sitta där tillsammans och spela, kanske hoppa in på shakers och försöka sjunga med eller bara vara någonstans i närheten.

Pin It on Pinterest

Share This