Mitt musikminne: Maia Hirasawa

av | maj 24, 2020 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Året var 1995. Det var en sån där sommarkväll som jag minns att alla sommarkvällar var när man var ung. Jag hade åkt in från mitt hörn av Sollentuna ännu en kväll. Vattenfestivalen var sommarens höjdpunkt, såklart den var det. 10-tal konserter varje dag i drygt en vecka för en musikinsupande 15-åring. Kunde det bli bättre? Dessutom fick jag åka själv med mina kompisar. Denna kväll var jag extra upprymd. Kvällen var ung, säkert bara runt 18-tiden och KENT skulle spela. De hade samma år släppt sitt debutalbum och jag var helt fast.

Jag trängde mig längst fram där på Riddarholmen. Sjöng med i varenda rad som Jocke Berg ylade ut, ganska surt, alltså inte surt i ton utan han såg väldigt sur ut. Han svor mycket i mellansnacken och jag tänkte att han gjorde allt för att verka cool. Jag pressades hårt av svettiga, långa tonårskillar och kippa efter luft, men jag vägrade flytta på mig.

Under hela högstadiet hade jag frekvent lyssnat på allt som min indiepop-storasyster tog med sig hem. Suede, Blur, Manic Street Preachers. Men äntligen hade jag hittat något själv. Och det kändes viktigt. Jag tyckte inte de var speciellt coola eller snygga, men kunde inte värja mig för de melankoliska melodierna och de helt magiska texterna. Jag hade ännu knappt börja sjunga själv. Än mindre skriva musik, nått som jag trodde bara var för utvalda, men där och då mellan två svettande långa tonårskillar så föddes mitt frö. Att också få skapa.

Fotograf:
Karin Boo

Pin It on Pinterest

Share This