Mitt musikminne: Julia Nilsson

av | feb 17, 2019 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Det här med att försöka minnas någon som är död. Det är inte så lätt.

En sak som lätt händer, för mig iallafall, är att saker och ting suddas ut, förvirras och blandas ihop och liksom stannar så. Fastfruset och orubbligt. Och det kan vara skitstressigt. Minnena är plötsligt det enda man har kvar, och de blir så viktiga, så värdefulla. Det blir så viktigt att man kan få total prestationsångest och stresspåslag när man inte kommer ihåg personens röst och tonfall, kroppsspråk eller ordval. Man måste ju minnas. Och det finns ingen att fråga heller. Man är ensam.

En annan sak som lätt händer är att man glömmer att den andra personen en gång faktiskt levde och älskade en tillbaka.

En tredje sak som lätt händer när man försöker minnas någon som är död är att man ibland inte orkar minnas personen alls. Det gör för ont att ens tänka på den som är död så man låter helt enkelt bli. Och det är nästan det värsta av allt.

Så – därför minns jag:

Kvällen i juli, den allra första gången jag och Natalie träffades. Vi skulle repat egentligen men det blev inget av, istället satt vi i den slitna soffan i hennes studio och pratade, sådär upprymt och nästan lite hetsigt som ett samtal kan bli när man liksom yrvaket får syn på någon som liknar en själv. Jag kände mig tagen med storm efteråt när jag cyklade hem längs Sturegatan, med hennes musik på repeat i huvudet.

Kvällen i december när vi hörde Ane Brun på Södra teatern. Jag kände mig liten och blyg och stolt bredvid henne, bland alla hippa riktiga musiker.

Kvällen i slutet av maj. Den allra sista kvällen. Natalie mötte mig utanför spärrarna på Fridhemsplan, kisande mot solen. Det var redan varmt som om det vore mitt i sommaren och vi satte oss på en filt i parken, hon hade grå klänning och hade redan fått sandalbränna på fötterna, en hårslinga bakom örat, glitter i ögonen.

Det här med att försöka minnas någon som är död. Det är inte så lätt. Men alternativet är ändå mycket, mycket svårare.

 

Fotograf: Elin Björklund

Pin It on Pinterest

Share This