Mitt musikminne: Honeymilk

av | Jul 16, 2017 | Artiklar, Framsida Startslider, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis musikredaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Det var inget Knebworth, Monokrom i Kalmar, och blev det inte den där regniga och blåsiga septemberkvällen heller – däremot fick det bli skådeplatsen för Marcus och Nikkis första möte. Våra respektive band Urmas Plant och Pans Last Stand hade hösten 2009 blivit headhuntade för att ge Monokrom något nytt, något de inte sett förut, något revolutionerande – tyvärr var revolutionen varken televiserad eller välbesökt så när som på några av Marcus studentvänner. De fyllde dock sin funktion och hade smugglat med sig alkohol in och till slut hade Nikki och Marcus fått chansen att onyktert presentera sig för varandra. Monokrom lämnades kvar i all sin prakt när de två, hand i hand, (plus deras band) gav sig av mot Marcus 16 kvm feta lägenhet på Smålandsgatan, precis mitt emot Pingstkyrkan. Upp längs med Sandåsgatan och inpå Stensövägen, förbi Frasses och biograf Saga lät vi oss själva bete oss som de 18-20-åringar vi var; storhetsvansinne och framtidstro stor som den största Wikipedia-sidan. Vi sjöng ikapp till Stone Roses, dunkade varandra i ryggen, rökte cigg, knackade på dörrar och drack sprit.

Väl framme i Marcus lägenhet inleddes efterfesten grandiost med ett monetärt gräl gällande ett lån till ett ciggpaket. Nikki var ointresserad och började bläddra igenom Marcus skivsamling och drog fram en handfull favoriter, däribland Thin Lizzy, Libertines, Waterboys, The Breeders och så till sist Television. Till tonerna av See No Evil, Venus och maratonlåten Marquee Moon åkte luftgitarrerna fram, ljudvolymen upp, Gordon’s Gin ner och likt en supernova exploderade en vänskap fram som hållit i sig i åtta år.

Men inte ens tonåringar orkar supa dygnet runt och när allsången till raderna ”I fell right into the arms of Venus de Milo” ekade ut i de sterila, orangegröna studentkorridorerna för sista sången fick Nikki gott gå ut och lägga sig i allrummet. Sovandes lugnt och tryggt attackerades han på morgonkvisten av några som ville kasta ett gäng ägg och måla med tuschpennor på honom och Marit Bergman-planschen som hängde ovanför. Vi älskar dem för det. Precis som vi nog ännu älskar just den här kvällen.

Ett halvår senare hade vi två ett band ihop som efter många turer sen blev Honeymilk. Med finns en Spoitfy-lista med musik som vi brukar lyssna på när vi reser eller hänger ihop.

Pin It on Pinterest

Share This