Mitt musikminne: Grand Pax

av | nov 22, 2020 | Artiklar, Läsvärt, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Om jag ska vara ärlig är det svårt för mig att berätta historier som om de kom från en bok, jag kommer inte ihåg berättelser på det sättet. Jag minns saker genom bilder, färggranna ljud och genom musik. Jag kan se vart jag var, känna ömhet eller sorgsenhet och till och med komma ihåg vad som hände. Men att berätta saker som en berättelse är desto svårare, men jag ska försöka.

Minnet är lite dimmigt. Men jag är 19 år i California och kör längs med Pacific Coast Highway från San Francisco i en hyrbil. Jag hade inte någon iphone då utan vi körde med en GPS och vi lyssnade bara på radio under hela resan så vi fick förlita oss på vad än universum ville att vi skulle lyssna på under de långa körningarna. Jag minns att jag spenderade mycket tid med att söka igenom olika countrystationer men också samma gammal popskit. Jag gillar pop, uppenbarligen, men jag gillar bra pop. I alla fall, jag hade inte mitt körkort men vi fick dela på körningen eftersom att det i princip är omöjligt att göra något annat. Vi bodde i den där bilen och levde på nachos, dipp och tonfiskmackor i typ en månad. Jag tror att det var därför jag blev vegan efteråt.

Jag blir otroligt varm i kroppen av att tänka på den resan och alla minnen som jag fick. Jag kände mig otroligt fri och det kanske beror på att det var innan min ångest slog till ordentligt.

Hur som helst, när det inte fanns några spellistor tillgängliga var vi helt överlämnade till radiostationerna och kanske var det därför den här låten stannade kvar med mig. Den dök upp på en av stationerna vi lyssnade på när vi körde längs Pacific Coast Highway och jag bryr mig inte ens om att det låter som en kliché, det var så sjukt. När jag hörde When The Levee Breaks med Led Zeppelin för första gången på radion så kände jag att den var menad för mig.

Under samma resa så stannade vi på hostel i närheten av Nashville. Jag ville att vi skulle stanna där under en vecka för att jag var övertygad om att det var där jag hörde hemma och att det var där jag skulle utvecklas som låtskrivare. Det var först när vi kom dit som jag förstod att Nashville inte var för mig och det kändes otroligt tråkigt. Men vi hade inte råd att ha kvar bilen och blev tvungna att stanna kvar i Nashville. Och i slutändan var det ett otroligt coolt ställe. Det kanske är så att människor dras till andra människor som är lik en själv för vi mötte många unga personer som var lite vilsna precis som oss, och alla var där för att spela musik. Jag minns speciellt en ung 17-årig kille som, lite förutfattat, hade hade rymt till Nashville för att göra musik. Det fanns också en kille som ville söka till idol

Under en kväll satt vi på en veranda tillsammans med flera unga i staden och drack en vattning öl. Plötsligt började alla sjunga Bob Dylans Wagon Wheel. Jag hade aldrig hört den förut men det var väldigt fint och allt kändes okej då. Jag hade nästan glömt det minnet, tills nu.

Fotograf:
Henry Redcliffer

Pin It on Pinterest

Share This