Mitt musikminne: FLAWS

av | Jun 25, 2017 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis musikredaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Bielefeld. Tyskland. Innergård.
Mmmmmmmmmmmmm. Det var inte direkt tråkigt, om ni förstår. Vi kom dit på eftermiddagen, lång biltur från någon stad dagen innan. Rätt slitna så. Riggade enligt gängse tradition, drog i olika sladdar, skojade, ”kände på det”, om ni förstår. Det var ju väldigt fint där på innergården, i augusti. Solen gassade, humle, malt och magisk samvaro. Efter soundcheck, känna in boendet. Underbart. Delade lägenhet med sjukt stor kanin. Ska se om jag har nåt foto, minns att jag uppskattade kreaturets vikt till säkert 7 kilo. Stor alltså. Eller så minns jag fel där. Kan har varit en normalstor kanin också, men det här minnet når oanade proportioner nu när jag försöker formulera det. Det är ju också läge nu, när jag har er uppmärksamhet, att försöka bjuda på show.

Ja. Vi var väl inte övertygade om att det skulle komma folk. Årets varmaste kväll, typ rätt sent, typ en onsdag i en så liten stad.
Vad tror ni hände sen?

Jo! Som ni gissade! Det kom folk! Mängder av häng! Helt fullt! Ölen flödade, stämningen var elektrisk. När skymningen till slut lagt sig över oss, som en jättestor och ganska härlig filt så spelade vi massa olika musiklåtar, och omslutna av fyra väggar, med himlen som tak och jag tror att jag under en timme älskade alla i den kullersten- och tegelklädda värld som var vår för en kväll. När vi spelat färdigt och minglade runt blev jag än en gång smärtsamt påmind om den genomsnittlige gigbesökande tyskens obarmhärtiga ärlighet. ”Thank you for the show. It was ok.”. Den där kommentaren var nog precis vad jag behövde för att inte sjuka ännu djupare ner i den bottenlösa brunn vi alla känner som Hybris.

Natten var ung, vi tog oss från innergård till innergård, bar efter bar, torg, kullersten. Jag känner ju hur det här börjar låta som nån slags sentimental harlequin liksom. Men tro mig, det var fint!

Pin It on Pinterest

Share This