Mitt musikminne: Feivel

av | Mar 12, 2017 | Artiklar, Läsvärt, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis musikredaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

I bilen med mamma.

Som kvinnlig musiker, och kanske framför allt som kvinnlig pianist, har jag ofta fått frågan om varför jag fortsatt spela när så många andra tjejer slutat i högstadiet eller efter gymnasiet. Först visste jag inte alls. Jag tänkte att jag väl inte hade haft så många kvinnliga förebilder. Men sedan började jag tänka efter och insåg att hela min uppväxt var fylld av dem. Min mamma spelade klassiskt piano hemma och jag har spelat i band med bara tjejer sen jag var tolv år. Min bästis föräldrar var musiker och vi spelade en massa både hos dem och hos oss. När jag började sjuan hade jag musik som ”elevens val” och då träffade jag en massa coola tjejer i nian som hade manchesterbyxor, hennafärgat hår och kläder från Myrorna. De lärde mig att spela bas, och vi bytte allihop hejvilt mellan bas, trummor, elgitarr och piano. Jag trodde också först att Ebba Grön var en saxofonist för att Erica visade Mamma, pappa, barn på saxofon. Jag har alltså, trots vad jag först trodde, haft massor av kvinnliga musikaliska förebilder. Det har bara inte pekats ut som något annorlunda, och därför tänkte jag inte på det.

Många av mina första musikaliska upplevelser har jag, som många andra, fått genom mina föräldrar. Både från mamma och pappa. I den här spellistan fokuserar jag på mamma. Vi åkte ganska mycket bil när jag var liten, och jag har starka minnen av olika låtar som mamma presenterade för mig där. Mamma älskade att höja volymen och låta musiken fylla hela bilen och våra kroppar, och det gjorde jag med. Hon introducerade massor av kvinnliga musiker för mig, och jag tvekade aldrig på att det var något mindre självklart med dem än med manliga musiker. Snarare tvärtom, om något. Min mamma dog när jag var femton år, och när jag tänker på henne och musik så ser jag hennes souliga digg-min till Aretha Franklins Chain of Fools eller Angelique Kidjos Agolo. Jag känner vår tysta gemenskap när regnet smattrar mot fönsterrutorna i bilen till Lisa Nilsson, det stärkande i Mariah Careys desperation eller mammas kärlek till det franska språket i Céline Dions Pour que tu m’aimes encore. Jag minns också de få gånger hon hann höra mig efter att jag hunnit bli tillräckligt stor för att kunna spela någorlunda vettigt på piano. När jag satt och spelade Elton Johns Your Song eller The Corrs version av Jimi Hendrix Little wing kom hon in till mig med tårar som rann ner för kinderna, och sa att ”det där måste du spela för mig på ålderdomshemmet när jag blir gammal”.

Vi upptäckte också mycket ny musik tillsammans. Första gången jag hörde Spice Girls Wannabe, var i bilen. Jag tänkte ”jävlar vad snabbt den tjejen rappar”. Sen fick jag reda på att det var fem tjejer, och nu i efterhand hör jag att det dessutom är rätt långsamt, haha. Jag upptäckte också Robyn i bilen. Hon golvade mig, med sin röst, sina låtar och hur cool hon var som kunde göra så mycket själv trots att hon bara var sexton år.

Ps. Jag har också slängt in Hava Nagila, som vi ofta lyssnade på i bilen, och som jag var helt galen i när jag var liten! Annie Lennox Walking on Broken Glass är fortfarande en favorit och Roxette var mitt favoritband på dagis. Ds.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This