Mitt musikminne: Esther

av | jul 21, 2019 | Artiklar, Läsvärt, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

När jag och min brorsa var yngre var det rätt tydligt för alla omkring att det var en av oss som objektivt hade bättre musiksmak än den andra. Och inte var det jag. Han växte upp till toner av The Hives, The Strokes och Broder Daniel, diskuterbart rätt avancerad musik för en 8-åring. Själv fostrades jag av diverse smurfhits-skivor och andra barnsliga tramserier.

Fram tills att jag var tolv år hade den här lilla skillnaden en märkbar effekt på vilken musik vi fastnade för, jag gled mer in på ultrapop-spåret medan han blastade mer obskyra genrer i sina lurar. Men ögonblicket när mitt stackars vilsna musikintresse tog en u-sväng in på en mycket mer spännande väg då: när jag upptäckte James Blake.

Det här var precis när hans album Overgrown kommit ut och pappa spelade upp Retrograde i köket under matlagningen. Förmodligen var det första gången jag aktivt släppte det jag hade i händerna för att gå in och fråga vad det var vi lyssnade på. Det var väl nånting i hans röst tillsammans med hela downtempo-vibben som slog på helt exakt rätt ställen hos mitt lilla gulliga tolvåriga jag. Eller så var jag bara kär i honom, minns inte riktigt.

Den sommaren var jag oavsett totalt uppslukad i James Blakes värld och lyssnade genom hela hans katalog flera gånger – vilket jag aldrig hade haft orken till tidigare med någon annan artist. Jag tragglade mig igenom bitar som jag vid första lyssning inte alls förstod, ända tills dom lät lika självklara som den där jobbiga iphone-ringsignalen alla hade i början. Fast jag gillade det, alltså.

James Blake ledde mig nog på ett vis eller annat till all den musik jag lyssnar på idag. Lite “patient zero” kanske. Senaste tiden har jag inte lyssnat lika aktivt på hans musik, men i och med att den här texten mest blev en blödig och nostalgisk hyllning till James Blake så är det den musiken jag lägger i min spellista. Lev med det!

 

Fotograf: Andreas Kock

Pin It on Pinterest

Share This