Mitt musikminne: Duschpalatset

av | Sep 17, 2017 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis musikredaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Kulturnatta 2014 i Umeå. Vi har precis sett Movits på stora scenen på Rådhustorget och snabbt förflyttat oss till ”sparken”. Vi är 16 år, precis gått ut första året på gymnasiet och någon skickar oskyldigt runt en 3,5a. Det är sommarens första varma och kvava dag och jag har fått sockbränna. Vi sitter i skateparken vid älven, precis under bron och väntar på att banden ska börja spela. Bland banden utmärker sig Fru Dörr, The state the sea left me in, the Nerve, Sun, Hjärtat, Vaken och Holy. Alla närvarande känner till banden, eller åtminstone någon som spelar i nån av dem. Många bekanta men även obekanta ansikten dyker upp och så småningom fylls skateparken av ungdomar av alla sorter. Detta event är av och för såna som oss (eller i alla fall såna vi vill vara) och det känns sjukt spännande.

När Holy börjar spela mot slutet av kvällen börjar det dessvärre regna, men vi förväntar oss bara en kort skur. De fortsätter spela, och folk fortsätter att dansa. Men sedan börjar det åska och blixtar slår ner i närheten. Folk blir rädda att blixten ska slå ner i skateparken, och att regnet ska förstöra musikutrustningen och ge stötar till de som spelar. Det börjar totalt ösa ner och någon flyttar in förstärkarna under bron för att skydda dom mot regnet. Men Holy fortsätter spela och ingen går därifrån. När bilarna på bron kör ovanför oss så rinner det ner vatten och grus på de som dansar under. Någons skosula lossnar, min mobil dör av kyla, och folk dansar rakt in i de djupa vattenpölarna.

När spelningen är över tycker vi att det är bland det sjukaste vi varit med om. Men vi har inga bilder och inga videoklipp att se tillbaka på. Jag tror inte att det var själva spelningen i sig som var fantastisk, eller ens platsen vi var på. Det var det surrealistiska i att folk stannade trots det fruktansvärda vädret, och att alla var där. Folk man både var rädd för och beundrade och var nära vän med. Att det fanns ett engagemang att arrangera en sådan diy-spelning på sidan av kulturnatta, så pass nära men så långt borta från de proffsigt monterade scenerna på torgen. Och att det faktiskt fanns en sådan efterfrågan. Folk hade längtat efter sommaren och längtat efter detta. Det kändes som vår plats, nånting vi ville vara en del av och fortfarande vill.

Pin It on Pinterest

Share This