Mitt musikminne: Charlie Lou

av | Sep 16, 2018 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

När jag först fick frågan om att skriva ett musikminne började jag skriva på flera olika utkast om särskilda händelser, typ bilåkning i stockholmsnatten till tonerna av Donald Fagens Nightfly eller mäktiga konsertupplevelser. Jag skrotade dock de tankarna efter att ha fastnat i efterkonstruktioner om minnen som blev större och mer betydelsefulla än vad de i själva verket varit. Istället skriver jag om den musik jag får upp i mitt huvud jag tänker tillbaka på mitt liv, de låtar som trots åren inte glömts bort och som jag vet bidragit till att musik är det jag gör.

Jag har alltid haft musik i min närhet, både spelat, lyssnat och sjungit. Med föräldrar som musiklärare blir det kanske lätt så. Jag har mamma och pappa att tacka för mycket, men den musik jag kopplar till min barndom kommer från mina äldre bröder. Mitt kanske första musikrelaterade minne var att jag som tre-fyraåring fastnade totalt för ett kassettband med Magnus Uggla och särskilt låten Jag mår illa. På något märkligt vis försvann den kassetten, sådär bara i tomma intet. Antingen togs det ifrån mig (pga lyssnade alldeles för mycket på det) eller så har det aldrig funnits. Jag har letat igenom kassettbandlådan hemma hos mamma och pappa många gånger men no trace.

Mitt musiklyssnande drog igång på riktigt när jag med pengar jag skramlat ihop genom fiolspel på gator och torg köpte min första cd-spelare. En grå med gröna högtalare. Jag lyssnade mest på skivor vi haft sedan vi var små, typ barnskivor med Gullan Bornemark-sånger och Trazan & Banarne, fram tills den dagen jag köpte min första EGNA cd-skiva. Absolute Music 30. Jag minns att jag älskade den (eller okej, jag hoppade alltid över Kents Musik Non Stop) och min överlägsna favorit var Tom Jones med Sexbomb. Det var nånting med blåssektionen, beatet eller möjligen den spännande texten (jag var ändå åtta och kollade MYCKET på dagsåpor på tv). Jag började ganska snabbt efter detta rota bland mina bröders musik och upptäckte Toto och Dream Theater men även pappas gamla musik, såsom Gino Vanelli och Supertramp. Härefter gick det fort. Samtidigt som jag började hitta musik dök mp3-spelaren och nedladdning upp på riktigt. Plötsligt hade jag hela tiden olika skivor jag lyssnade på när jag tog mig till skolan som var en bussresa bort från där jag bodde. Jag hittade en av Veronica Maggios första singlar via en kampanj ett stort läskföretag hade där en fick värdekoder att köpa musik för. Jag fick skivor med Keane, Kate Nash och andra brittiska då svinstora akter som var nån slags mjuk pop men ändå, för mig, spännande.

Jag inser att min musikuppväxt inte varit så jävla creddig som till exempel min tjejs musikuppväxt varit, där hon som typ 8-åring lyssnade på Håkan Hellström och The Strokes innan de fått sina genombrott, eller andra kompisar som vuxit upp med hela 60-70-talets rockhistoria. Men de varmaste minnena jag har är från bilsemestrarna där hela familjen valde att lyssna på två album av olika band eller artister, typ Robbie Williams Swing When You’re Winning eller Supertramps The Very Best Of, genom en hel semester och hur vi alla lärde oss alla delar och detaljer i låtarna. Efter 20 år minns jag fortfarande exakt hur pianosolot ska låta i Supertramps School. Det känns ändå fint. Spotifylistan jag satt ihop är inte supertalande för det jag lyssnar på idag, men det är nog kanske den viktigaste listan för mig.

Pin It on Pinterest

Share This