Mitt musikminne: Cebratrack

av | Aug 12, 2018 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Jag vill dela med mig av känslor jag hade under den mörkaste tiden i mitt liv. Spellistan som kom till under denna period består av funky basgångar och dansanta beat av en anledning. För mig fungerade den nämligen som en mental tillflykt och fristad dit smärtan, som fyllde en allt för stor del av mitt inre, inte kunde nå.

Har du någonsin gått på en fest och känt skam över att du är där? Du befinner dig i ett rum fullt av folk men samtidigt är du så oändligt ensam. Du kanske känner en eller ett par personer ytligt men annars är du egentligen där själv. Som om du inte har något bättre för dig, något eget spännande liv eller egna vänner att festa med. Så tänker ju säkert ingen annan på festen men du kan inte låta bli att se dig själv som en loser som ens är där och du är rädd att det ska synas på dig att du inte vet var du ska göra av dina armar. Hade du mått helt bra i själen hade du nog inte sett dig själv genom så kritiska glasögon. Kanske hade du rent av känt dig riktigt modig som trotsade den gamla ”sitta själv i matsalen”-skräcken. Men det är ju svårt att vara stolt när man mår dåligt.

Har du någonsin möblerat om ditt sovrum och upptäckt skiftningar i färgen på väggen över sängen? Kanske har du tänkt att det är för att du spenderat alldeles för mycket tid i sängen under en period och haft svårt att komma dig för att ens gå ut. Det är som om den där missfärgade randen på väggen skrattar högljutt åt dig och ropar att du är världens mest lata och självömkande människa. Hade du mått bättre hade du nog tänkt att så är det ibland, ingen stor grej, tidvis behöver man vila mycket och dessutom måste det få vara okej att vara nere också. Men det är ju svårt att må bra när man mår dåligt.

Har du någonsin känt att saker som brukade göra dig glad, nyfiken eller exalterad inte gör det längre? Att du är mest nollställd inför aktiviteter eller personer som du alltid brukade ha roligt med. Nån vän ringer och tackar för senast. Så otroligt kul ni hade! Vilken kväll! Du hör ju va kompisen säger men känner bara tomhet. Eventuellt har du till och med svårt att minnas allt som hände eller va ni gjorde. Här kanske du tolkar din egen reaktion som ytterligare ett bevis på din egen otillräcklighet. Varför är du så bortskämd och blasé? Hade du istället tagit dig på större allvar hade du nog snarare förstått att du inte förtjänar att må sådär. Då kanske du investerat i dig själv för att försöka må bättre. Exempelvis tagit dig tid att söka hjälp eftersom du skulle tyckt att du var värd det. Men det är ju svårt att känna självrespekt när man mår dåligt.

När jag mår dåligt fungerar jag så att jag sätter upp orimliga förväntningar på mig själv. Och anledning till att jag mår dåligt är jag. Allt jag kan påverka, och allt jag inte kan påverka för den delen, är mitt fel. Den enda självhjälpsbok som har hjälpt mig på riktigt var en bok som var mer fokuserad på att acceptera och tillåta alla känslor snarare än att uteslutande tänka positivt och sända ut rätt vibrationer i universum… Den sistnämnda typen av böcker har snarare spätt på skuldkänslorna över att jag inte kommit längre med mig själv. För om det nu är så enkelt att man bara bestämmer sig för att vara lycklig så måste ju jag vara en riktig sopa som inte redan är det. Antagligen är det inte så konstigt att friktionen inombords blir påtaglig när vi uppmanas att ”tänka positivt” när vi i själva verket är designade att scanna vår omgivning på faror och hot konstant. Det är ju så vi har överlevt! Jag tror knappast vi överlevde sabeltandade tigrar genom att tänka positivt i alla fall.

Något jag läst mycket om nyligen är att många forskare menar att det är själva jakten på lycka som gör oss olyckliga. Det här behöver inte betyda att vi ska ge upp alla planer på att försöka må bättre när vi har ångest men kanske känns det lättare att ta itu med sitt dåliga mående om vi kan lindra och avdramatisera det till att börja med. Då kanske vi till och med kan prata med varann, berätta hur vi mår, och känna oss i alla fall lite mindre ensamma på det vidsträckta hav som är livet. Vi är som små båtar. Ensamma på det där havet. Men ibland, om vi är modiga, törs vi lägga till vid sidan av varann och berätta exakt hur det känns. Då har vi sällskap.

Pin It on Pinterest

Share This