Mitt musikminne: Calm Rites

av | aug 2, 2020 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis redaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Musikminnen. Eftersom vi känt varandra i knappt två och ett halvt år så kan vi inte erbjuda några nostalgiska tillbakablickar eller tonårsharanger. I Östersund, Vimmerby, Söderköping och Eksjö hade vi våra respektive uppväxter. Oförmögna att ta oss därifrån, och ovetandes om våra framtida år i Kalmar.

Februari 2018 träffades vi. Vi gjorde lite ljud ifrån oss tills vi hade skrivit en låt. Det lät bra. Vi var nöjda. Vår basist Sebastian hade en fot inne i Kalmars studentliv och var inte blyg med att jaga gig – och gigen kom. Sommaren 2018 fortskred med spelningar och festande och snart var det sensommar.

Vi hade träffat en kille vid namn Philip som ville att vi skulle lira på ett av hans evenemang – avslutningsfesten för VM i studenttriathlon. Absolut, sade vi och klurade inte mer på det.

Dagen kom och vi tog oss slitsamt upp till en festvåning sju trappor upp. Vi var fortfarande trötta efter gig och öldrickande sedan dagen innan, men självklart var vi laddade. Personalen pekade oss i riktning mot scenen medan vi släpade all vår utrustning efter oss. Vi hade precis baxat Mesan över tröskeln när vi såg vad som stod mitt framför scenen. Bord, stolar, vita dukar, silverbestick. Kandelabrar? Det var som en nobelmiddag. Vi insåg att det kan ha blivit en miss i kommunikationen mellan oss och Philip. Vi skulle ju köra rock.

Det var dags att kliva på. Gästerna hade precis ätit klart sin dessert och samtalade i en däst trötthet. Förståeligt, eftersom de precis hade genomfört ett helt triathlon. Minst sagt kände vi oss malplacerade, men John vet hur man peppar igång bandet. ”Det är ingen vits med att vara återhållsam. Nu kör vi!”

Första raden reste sig, tog sina stolar och gick. Andra raden gjorde likadant. Men de kom tillbaka för borden. Sen gick de. Till baren. Sen kom de tillbaka med öl och vin och satte igång ett rave. Fyra låtar in hade Japan dragit på John en landslagströja. Danmark satte kort därefter på honom en rödvit keps. Vi fick australiensiska pärlödlor som skulle bringa tur. Min sitter på kylen än idag.

Vi lämnade spelningen, skakiga av intensiteten och närvaron.

Under alla våra Stockholmsresor har vi alltid försökt klämma in minst en konsert, vare sig det är på den lokala puben eller Fryshuset. Vi tänker då ofta tillbaka på de där triathleterna som fyllde vår scen med sådan energi. Energin var där när tvåmannabandet Volga överraskade oss med sin kraftfulla bluesrock i en stenkällare vid Zinkensdamm. Den var där när Side Effects hade sin avskedsspelning på ett fullproppat Debaser. Här kommer ett urval på låtar vi i Calm Rites har upplevt tillsammans på ett eller annat sätt.

Pin It on Pinterest

Share This