Mitt musikminne: Ben Salter

av | Aug 26, 2018 | Artiklar, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis musikredaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Året var 2012. Efter att ha spelat med olika band i 10 år (The Gins Club, Giants of Science, The Wilson Pickers), hade jag äntligen släppt mitt första solo album The Cat. Ett åtta årigt förhållande hade tagit slut och jag flyttade från Brisbane i det fuktiga, heta Queensland, till den icke officiella kulturella huvudstaden i Australien, Melbourne. Jag spelade hela tiden, överallt i Australien, såg flera band och mötte en hel del nya människor.

Under samma tid, blev jag belönad med ett New Work bidrag av The Australian Council for the Arts – ett tillstånd, nay, en absolut nödvändighet för att resa utomlands, uppträda och samarbeta med så manga människor som möjligt.

Det var så spännande. Jag var 35, det grymma med medel åldern hade inte ännu spökat upp till tröskeln. Jag tog varje tillfälle i akt med varje uns av vad jag är. I fem månader reste jag från Island till södra Italien och besökte varje ställe där emellan, jag skrev låtar, spelade konserter, och dansade. Före resan hade jag bestämt mig att nyckeln till min personliga frihet var att dansa, och jag skulle ta vara på varje möjlighet jag hade till att göra det. Att dansa representerade allt som var olåst och behövdes släppas inuti mig.

Så jag dansade i min kompis Dalstons vardagsrum, i kärnan av hipster London, med en äkta Damien Hirst print på väggen, jag dansade på stranden i Lecce med otroligt glamorösa Italienska kvinnor, jag dansade i en pub i norra Island, med poeter och artister från runtom världen, jag dansade i ett sjabbigt kollektivboende i Cork, Irland, där de drack väldigt gin spritsade starka te drycker, jag dansade i gay barer i Berlin, jag dansade i väldigt små och trånga rock’n’roll klubbar i Galicien, jag dansade i min kompis Ola’s vardagsrum i Stockholm. Jag dansade till mina kompisars band HITS i över en vecka, medan de turnerade genom Brittany i Frankrike. Jag dansade. Det var goda tider.

Utöver mina dansrutiner var ett antal kärnuppträdare och låtar, några av dem är nämnda i spellistan här nedan. Jag var speciellt förälskad (och är fortfarande) i Amerikanska uppträdanden och punk föregångaren Jonathan Richman, och jag brukade spela hans låtar (speciellt hans live uppträdanden) till vem som än lyssnade. (Jag kunde inte fatta hur tur jag hade när jag såg honom uppträda i Berlin medan jag var där – giget var fantastiskt. Han sjöng Let Her Go Into The Darkness. Han pratade med publiken på 4 språk, och vid ett tillfälle kom han och dansade i massan och jag lutade mig över och rörde vid hans arm. Det var som om att röra vid en ängel.) Jag har även min kompis och medarbetare Chris Yates att tacka för att ha introducerat mig till Azelia Banks otroligt snärtiga 212, strax innan jag lämnade Australien. Jag tappade räkningen av antalet gånger jag dansade som en galning till det.

I mellan allt dansande, spelade jag över 60 konserter och skrev och spelade in nästan 40 låtar, flera av dem blev släppta under min European Vacation EP och mitt andra album, The Stars My Destination. Jag hade rest till Europa tidigare och har rest sedan dess (är faktist på taget från Bergen till Oslo och stirrar ut på det löjligt vackra landskapet medan jag skriver detta) – men resan år 2012 var i synnerhet speciellt.

Här är en lista till de låtar jag dansade till, och ett pår latar till vilket jag stirrade ut genom fönstret till.

 

Pin It on Pinterest

Share This