Mitt musikminne: A Beautiful Friend

av | Maj 28, 2017 | Artiklar, Läsvärt, Mitt musikminne

Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis musikredaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.

Så gick det till när jag blev frälst.

Minnena till musik är så många och starka så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag börjar nog helt enkelt med det första minne jag har av att musiken golvade mig fullständigt. Det förklarar kanske också en del om varför jag låter som jag gör.

Jag är en ganska rastlös typ när det kommer till musik och kanske speciellt när det gäller att skriva musik. Jag har vandrat mellan många genrer sedan jag började min solokarriär som a Beautiful Friend. Jag är för nyfiken för att stanna kvar i en stil eller ett sound för länge. Men det finns någonting som är oförändrat och som alltid har funnits där som en kärna i musiken sedan start, nämligen den akustiska gitarren. Jag vet inte vad det är, men jag kan liksom inte vara utan den även om jag så skriver en discoinfluerad låt.

En av orsakerna till min kärlek till ackeguran kanske började redan som liten.

Jag kommer från Småland och är som många andra där uppvuxen i en familj som var aktiva i kyrkan. Jag har ända sedan jag kröp fått följa med på olika ”väckelsemöten” där jag tvingats genomlida predikningar av kringresande predikanter som alla verkade lida av någon sorts åkomma att inte kunna sätta punkt innan hela församlingen hunnit ”nicka till” en eller flera gånger. Men det var en sådan där predikant som hade en ”sidekick” med sig som spelade gitarr när andan föll på. ”Sidekicken” var en smått galen äldre farbror som inte var nådig mot sin nylonsträngade Levingitarr. Han spelade fullständigt skiten ur den. När han kompade de annars ganska tradiga andliga sångerna var det inte de gamla vanliga barréackorden som spelades, nej hans fingrar flög upp och ner över gitarrhalsen så det bara smattrade om det. Jag var kanske fem år och någonting vaknade i mig. Det var nog första gången jag hade en djup musikalisk upplevelse. Jag hade blivit frälst. Räddad av den akustiska gitarren från leda och tristess i kyrksalen och tron har inte vacklat sedan dess.

När jag tänker tillbaka på alla livekonserter jag varit på sedan jag flyttade till Stockholm, är de konserter som lyser starkast i minnet framförda avskalat med just en akustisk gitarr. Jag minns t.ex hur Ryan Adams fullständigt knockade mig när jag såg honom solo på Kägelbanan strax efter releasen av Heartbreaker-plattan. Jag lämnade lokalen i tårar.

Jag kommer också ihåg hur jag i flera år väntat på ett nytt Tom Petty-album när Wildflowers-plattan till slut släpptes. Det inledande akustiska titelspåret var bland det vackraste jag någonsin hört med min gamla husgud.

Ja, det är något med den akustiska gitarrens klang som alltid slagit an någonting i mig.

Jag har gjort en spellista med grymma låtar där den akustiska gitarren står i centrum eller i alla fall finns med som en viktig ingrediens.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This