Alla har vi speciella minnen till musik, inte minst de som andas och lever i musikens värld. Därför har Popmanis musikredaktion valt ut artister som får dela med sig av extra minnesvärda musikminnen tillsammans med en tillhörande playlist.


Mitt musikminne får bli ett brev. Jag skrev detta i höstas när mitt hjärta värkte som mest. När jag är olyckligt kär brukar jag läsa Gunnar Ardelius böcker. Kärleken han beskriver är så fin och varm men också ibland otroligt olycklig och svår. Det här brevet skickades aldrig för jag ville inte vara den där jobbiga tjejen som målar upp en massa känslor och förstorar upp allting. Men när jag tänker efter så var det nog exakt såhär jag kände då. Spellistan består av mina bästa heartbreak-tips.

”Hej.

Ser du det här? Ser du den här stora sprickan till vänster i min bröstkorg? Det satt något där förut. Något rött, slemmigt, bultande. Något som fungerade. Splittret har nu spritt ut sig i kroppen och det mesta bränner i magen, ibland gör det ont. För fyra veckor sedan somnade jag med insomningstabletter och fick ångestattacker då och då. Sen kom du och min kropp blev liksom, lugn. Du stillade ett monster.

När du lämnade tog du med dig en souvenir. Helt plötsligt var du borta bara. Jag hade längtat efter dig. Jag hade längtat efter dig sen vi låg i den där parken med hela Stockholm som tjuvkikade på oss när vi kysstes i gräset. Min kropp hade längtat efter beröring, mjuka kyssar och det där som satt innanför bröstkorgen på vänster sida hade längtat efter ditt leende. Jag tror att vi båda var vissna när vi sågs första gången. Våra kroppar helt trasiga. Vi kanske plåstrade om varandra den kvällen men när klistret torkar så ramlar plåster av, det är sen gammalt. Ända sedan vi var små fick vi veta det. Jag kanske har bättre läkkött än vad du har för dagen efter log jag. Dagen efter så kändes det som att hela min kropp levde igen. Du stillade ett monster. Matade en hungrig själ med kärlek.

Det var för bra för att vara sant, när alla dagar blev till nätter. Ett väntande som gnagde i hela kroppen och sen kom det, ett meddelande från dig. Väntade och längtade hela tiden. Kände mig för en gångs skull omtyckt. Du tyckte om mig. Jag ville tro att du tyckte om mig. Snälla, säg att du tyckte om mig.

Under dessa veckor så undrade jag vad jag skulle lyssna på då alla låtar jag kände till handlade om olycklig kärlek. Det var ju inte dit jag var på väg. Det skulle hända för mig nu, jag skulle bli omtyckt och jag skulle tycka om. Vi skulle tycka om varandra. Varje gång jag pratade om dig så log jag. Kände hur hela kroppen sakta förvandlades till tusen färgglada fjärilar som flög runt i rummet. Det fanns så mycket jag ville berätta om dig, för dig.

Jag kände det på mig hela tiden. Att du kanske skulle tröttna och säga ajöss vilken dag som helst. Första natten när du höll om mig och våra kroppar klibbade ihop av värmen så grät jag. Jag grät för att jag var helt säker på att du aldrig mer skulle ligga så nära mig en hel natt. Med min fingertopp skrev jag på din hand att jag tycker om dig. Du sov då. Min kropp gjorde ont. För du stillade ett monster och jag vill aldrig att det monstret ska vakna igen.

Ser du det där? Hålet där är ett hål för att innan vi slutade höras så stack du in handen där och slet åt dig en souvenir. Det som är kvar är utspritt i hela kroppen. Det bränns, främst i magen, ibland gör det ont.

Du gjorde så att det gjorde ont igen

/A”

 

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This