I den första upplagan av Popmanis festivalminnen berättar vår musikredaktör Elin Strömberg om när hon såg The Cure på Hultsfredsfestivalen 2012. 

Fotograf: Elin Strömberg

Fotograf: Elin Strömberg

Vi befann oss på Hultsfredsfestivalen och hade inte haft någon kontakt med omvärlden på nästan en vecka. Allt som existerade var Småland, ljummen öl, pojkar i hatt och degiga langos. Klockan började närma sig halv ett på natten och det var fuktigt i luften. Vi såg skuggor av människor som rörde sig runt scenerna i väntan på fredagens sista akt; The Cure.

Robert Smith entrade scenen klockan kvart i ett den natten och hans hår bestod som vanligt av en blandning av svarta tovor och för många lager hårspray. Han förtrollade publiken med sina drömska popslingor och det enda jag kunde tänka på var att jag hade väntat på den där dagen enda sedan jag fått min första The Cure platta vid tretton års ålder. Det var de albumet som hade postats i ett brunt kuvert från England med tre frimärken på. Det var den plattan som ändrade hela min musikaliska inriktning och det var i de kurvetet som The Cures Disintegration låg i.

Smith fortsatte att spela på den rökiga scenen utan paus, timme efter timme. Publiken blev mindre, men det blev inte musiken. Den växte. Efter två timmar satte vi oss till slut ned i gräset då ingen av oss längre klarade av att stå upp. Vi tänder en varsin cigarett i samma sekund som låten Pictures of you börjar att spelas framme på scen. Jag grät min cigarett blöt för att det var så vackert och musiken gav oss alla gåshud på våra sommarfräkniga armar. Så där satt jag tillsammans med mina bästa vänner och grät av musikalisk lycka, precis som man ska göra på festival.

Och det är stunder som dessa som en kommer att minnas i resten av sitt liv. Natten som blev morgon på Hultsfred. The Cure som spelade tills att solen gick upp över Hulingen. Vi som stod kvar i trettioen låtar och nästan fyra timmar. Det var vi som dansade fast benen knappt höll oss uppe till Boys Don’t Cry, i soluppgången. Det är sådant man kommer ihåg resten av sitt liv.

Och för er som inte var där, här kan ni lyssna på setlisten.

Pin It on Pinterest

Share This