Menke: ”Ibland känns det lite overkligt och abstrakt”

av | Jul 10, 2018 | Intervjuer

Den internationellt hyllade artisten Menke släppte sin debut-EP Till Havet under våren men har under hela sin karriär hyllats för hennes texter och vackra ljudlandskap. Vi har pratat med henne om hennes relation till Karin Boyes poesi, hur det var att gå från duo till soloartist och hur hon håller sig kreativ. 

Du släppte din debut-EP Till Havet för ungefär en månad sedan, hur kändes det att få ge ut den? 

– I dagens singel-samhälle kändes det väldigt kul att få ge ut en enhetligt och sammanhängande EP. Det är inte många som satsar på projekt på det sättet och det har varit ett rent nöje att få gestalta den här Ep:n med fria tyglar och egna visioner tillsammans med så kompetenta människor.

EP:n är baserad på Karin Boyes poesi, vad betyder det för dig att få tonsätta Boyes poesi?

– Att tonsätta poesi som är så mästerlig och har så mycket egen karaktär och melodi har varit extremt stimulerande och icke forcerande. Jag har ju inte haft någon egentlig relation till henne eller hennes verk tidigare. Från början var Karin Boye inget medvetet val eller uttänkt strategi för mig, men ju mer jag lär känna henne och hennes verk så inser jag att det finns miljoner anledningar att både hylla och belysa henne och hennes livsverk.

Jag får känslan av att du har ett väldigt genomtänkt och genomarbetat ljudlandskap, hur har du arbetat för att hitta den rätta ljudbilden? 

– Det är svårt att säga, men jag tror att svaret är timmar och åter timmar med musiken – bakom gitarren, pianot, glasen, vibrafonen eller banjon. I början när jag skapade musik kände jag mig alltid lite stressad och pressad över det som alla pratar om: att man ska vara så unik och ”hitta sin grej” och allt det där. Jag kände inte att jag hade något eget sound. Men nu när jag kan titta tillbaka lite grann så kan jag se att jag redan då hade hittat hem –  jag hade bara inte insett det. Mitt trick är att alltid försöka vara och så intuitiv som möjligt och inte vara för medveten om HUR och VAD jag skapar.

Jag läste att du var en del av en duo förut, vad skulle du säga att den största skillnaden är på att göra musik tillsammans med någon och vara soloartist?

– Den största skillnaden för mig är live-biten. Det är en enorm trygghet att vara två på scen, att dela på rampljuset och vara så samspelta. Det går inte att jämföra med ett hopplockat band, även om jag måste säga att jag är extremt lycklig över alla professionella musiker som jag har äran att jobba med.  Sen upplever jag att vi som duo hade en väldigt stark integritet. Vi hade svårt att samarbeta med andra och jag kan tänka mig att det lätt blir så när man är så synkroniserade och enade. Som soloartist har jag fått öva mig på att öppna upp och samarbeta med andra.

Var det alltid tydligt vilken typ av musik du skulle göra? 

– Ja, det har alltid varit väldigt tydligt, även om jag själv kanske inte alltid har sett det. Det är ju liksom lite svårt att betrakta sig själv utifrån. Jag har i princip haft samma musikaliska influenser sedan väldigt långt tillbaka. När jag lyssnar på min musik så hör jag en tydlig röd tråd som löper igenom allt jag gör och har gjort. Det finns en ton, en tonalitet, en klangvärld och en känsla som jag kan känna igen mig själv i. Något som gör att jag känner mig hemma.

”Min sambo brukar säga att jag är som ett tomtebloss – jag brinner i 5 minuter och sedan slocknar jag helt.”

Du känns enormt kreativ då du spelar flera instrument och jag läste att du fotar mycket också. Är det viktigt för dig att få utlopp för kreativiteten på flera håll?  

– Ja det är A och O för mig att också få hålla på med andra kreativa aktiviteter. Min sambo brukar säga att jag är som ett tomtebloss – jag brinner i 5 minuter och sedan slocknar jag helt. Nu kanske det är lite överdrivet, men jag jobbar helst i korta intervaller och byter gärna instrument eller syssla ofta. Jag är däremot extremt fokuserad när jag jobbar och skulle inte ens märka om huset brann upp. Jag tror att det är det som gör att jag inte kan jobba så länge med samma sak. Sen har jag kanske lite dåligt tålamod också.

Du har blivit enormt hyllad för din musik både på hemmaplan och utomlands, vad betyder det för dig?

– Det betyder väldigt mycket, samtidigt som det är svårt att ta på. Ibland känns det lite overkligt och abstrakt. Det är klart att det känns bra med positiv feedback, men det viktigaste för mig är nog att få göra det jag gör och på det sätt som jag vill. Sen om även andra gillar och uppskattar det så är det bara ett extra stort plus.

Hur mycket tar du åt dig av feedback från publiken och recensenter? 

– Det kan som sagt vara lite svårt att ta till sig feedback. Men jag tar nog åt mig både mycket och lite. Å ena sidan tänker jag väldigt mycket på vad andra tycker och tänker och å andra sidan kunde jag faktiskt inte bry mig mindre eftersom jag vet vad jag vill med musiken. Jag vet vad jag gillar och hur jag vill att det ska låta och kännas.

Hur ser planerna ut framöver?  

– Jag släpper min EP Till Havet på Vinyl i en limiterad utgåva, vilket känns otroligt spännande och roligt. En vinylskiva är ju så konkret och på riktigt, som att man har skapat något verkligt som faktiskt finns till här i världen. Musik i sig är ju så immateriellt till sin natur. Sen så släpps det en remix på ”Nattskärran” som den tyska artisten och producenten Christian Löffler har gjort. Ska bli spännande och se reaktionerna på den. Sommaren ägnar jag åt att jobba på med helt nyskrivet material som förhoppningsvis kommer ut inom en snar framtid!

Författare:
Emma Isberg, Redaktör och skribent.

Fotografi:
Farman/Di Marco.

Pin It on Pinterest

Share This