I månadens text om en författare som använde pennan som vapen skriver Popmanis Emilie Wahlström om hur Simone de Beauvoir ifrågasatte mannens och kvinnans olika könsroller och belyste kvinnans ojämställda ställning i samhället. 

”Man föds inte till kvinna, man blir det”. Citatet som inleder andra delen i Simone de Beauvoirs filosofiska essä Det andra könet är idag välkänt. Essän på dryga 800 sidor behandlar kvinnans situation i samhället under mitten av 1900-talet, från alla håll och vinklar. När boken kom ut 1949 var kvinnofrågan något som inte fanns på kartan i Frankrike, och de Beauvoir hade innan hon skrev den inte lagt mycket vikt vid att hon själv var kvinna, och vad det innebar.

Simone de Beavoir

Simone de Beauvoir

Även om Simone de Beauvoir är känd för många som en feministisk förebild är kvinnokampen inte något hon själv direkt ägnade sig åt förrän hon skrev essän Det andra könet. Som ung var hon väldigt intresserad av filosofi, men även av litteratur. Vid 21 års ålder avlade hon examen inom filosofi, och blev den yngsta någonsin som klarat godkänt. Hon kan på andra plats, efter Jean Paul Sartre, som avlade sin examen för andra gången.

Det var under den här perioden som hon lärde känna Sartre. De bestämde sig för att vara livskamrater och kom att arbeta tätt tillsammans. Båda blev kända som existentialister. Existentialismen var den filosofi som var populärast i Frankrike under mitten av 1900-talet, och den märks tydligt i de Beauvoirs litterära verk, så som Den inbjudna som kom ut 1943 och Mandarinerna som kom ut 1954.

Existentialismen är även ständigt närvarande i Det andra könet. I essän lägger de Beauvoir fram att kvinnan ständigt är den Andre, ett ofritt objekt gentemot mannen som är det fria subjektet. Med detta menar de Beauvoir att mannen är fri att göra vad han vill, medan kvinnan är fast i sin situation. Hon lägger även fram teorin att det inte finns färdiga fastställda essenser. Det finns ingen kvinnlig eller manlig essens, menar hon. Istället är det påverkan från samhället som skapar könsrollerna – hur vi blir uppfostrade och vilka förväntningar som finns på oss utifrån våra kön.

Detta tankesätt var något helt nytt: att det varken var biologin eller en given essens som avgjorde könen, eller att vårt kön inte bestämmer vad vi ska ägna våra liv åt. I Det andra könet ifrågasätter de Beauvoir ständigt kvinnans givna roll som mor och hemmafru och menar att kvinnor precis som män ska vara fria att själva välja – något som när boken kom ut för många var helt otänkbart. Förmodligen är det just detta som gjort Simone de Beauvoir så pass välkänd, och att Det andra könet fortfarande är en bok som blir läst världen över. Kvinnan är inte ett andra, sämre kön – hon är precis lika viktig och ska ha exakt samma frihet som mannen.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This