Kerstin Thorvall (1925-2010) var författaren som hela livet gjorde uppror mot vad man får och inte får skriva. På sin gravsten ville hon att det skulle stå: ”Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det.” Meningen summerar hennes författarskap, uppror och liv. 

ThorvallKerstinK11_Web

Foto: Caroline Roosmark

Kerstin Thorvall skrev för alla. För barn, ungdomar och vuxna. Hon skrev dikter och debatterade. Dessutom var hon genom hela sitt författarskap verksam som illustratör. Hon har till exempel illustrerat Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist och Rasmus från 1953. I år är det 10 år sedan den sista boken Jag är en grön bänk i Paris gavs ut, en samling dikter skrivna mellan 1965-1991

Thorvall debuterade dock som skönlitterär författare med tonårsboken Boken till dig 1959. Den vände sig till unga flickor och innehåller råd om allt från klädvård och bantning till kärlek och vuxenblivande. 1976 gavs en av hennes mest uppmärksammade romaner Det mest förbjudna ut. Med den skapade Thorvall moralpanik hos läsarna och fick utstå kritik som att den ansågs vara för privat. Kritikerna menade att det inte passade sig att en medelålders kvinna levde ut sin sexualitet på det sätt som skildras i boken. In på 2000-talet tyckte Thorvall fortfarande att det var konstigt att boken kunde kännas så märkvärdig när den egentligen handlade om sånt som händer hela tiden.

Med åren har dock hennes författarskap fått större uppskattning och prisbelönats med bland annat  Moa-priset 1994. Thorvalls sista bok blev Upptäckten (2003), vilken beskrivits som en slags lägesrapport från dagens äldrevård, hur det är att att vara ett av hemtjänstens ”ärenden”. Hon dog den 9 april 2010.

Kerstin Thorvall var en orädd debattör och hennes böcker karaktäriseras ofta av frispråkighet, klassmedvetenhet och relationsproblematik. Hon vågade säga vad hon tyckte och stod emot dåtidens konventioner. Hon blev utskälld men också en av de mest lästa författarna och boken Det mest förbjudna kom även att ge namn åt en hel genre, den så kallade ”bekännelselitteraturen”. Idag hade kanske inte Thorvalls skildring av kvinnans sexuella frigörelse blivit lika kritiserad, utan hyllad. Precis som många andra författare, som under sina författarskap också fick utstå kritik, var hon nog före sin tid.

Pin It on Pinterest

Share This