Lokal dimma är en samling serier och bilder skapade av konstnären och grafikern Eva Björkstrand som  fabulerande vidrör det livsmotstånd som inte sällan gör sig gällande i tillvaron.

Lokal dimma av Eva Björkstrand

Lokal dimma av Eva Björkstrand

I en brevväxling med grisen iklädd endast rutiga byxor talar tecknarjaget måhända indirekt till sig själv. Grisen som en symbol för den del av subjektet vilken subjektet självt inte alltid vill kännas vid. Grisen är på samma gång von oben och egenmäktig som halvt blottad och djupt självföraktande – med ett enormt ängsligt bekräftelsebehov vilket tillgodoses av tecknarjagets post. ”Åh, du gris. Iförd endast rutig byxa. Du är min motsats i det mesta. Du är vacker, en sval klöv mot min kind”. Detta djur är inte det enda läsaren stöter på i det mörkblå poetiska bildspråket. I hela Björkstrands bildvärld av väl disponerade underfundiga ytor huserar olika små levande väsen. Pandor, pyromanhundar, sorkar med russin och mullvadsdjur. Vad har de att säga oss?

I en utav serierna kontaktas tecknarjaget av ”kommandobryggan”, fastän tecknarjaget i själva verket skulle vilja påstå att det är hon som är kommandobryggan. I en annan eldar hundar konst och litteratur. Ekorrar sörplar på anemonextrakt. Tecknarjaget kan möjligtvis tänkas vara Eva Björkstrands alter ego om man håller för troligt det grafiska pennstråket som en förlängning av skaparens inre motsättningar och världar. Att få kliva in i detta så djupt dramatiska, träffsäkra – samtidigt briljant humoristiska och självdistanserade – är en fröjd för både själ samt öga. Björkstrand leker med serieformatets koncept och frångår de konventionella rutorna med allehanda sirliga metoder. Världens apokalyps gestaltas av minimala ninjor som skjuter med pikadoller mot gigantiska grodor, svampar och annan flora och fauna. Det absoluta allsmäktiga, överhängande hotet blir plötsligt skrattretande löjligt i proportion till naturens vitalitet.

Tidigare utgivningar är Kioskvältaren (Kartago förlag, 2006). Lokal dimma gavs ut år 2011 av Kolik förlag och förordet skrevs av konstnären Ernst Billgren. I förordet står skrivet om människans urtida behov av att använda fabeln och djuret som ett föremål för självporträttering – för att undgå det i att känna igen sitt eget väsen i formen – slippa konfronteras med det direkta återgivandet med alla dilemman och komplexiteter i multiplural. Fabeln är tillförsikt och självdistans; emellertid även den direkta klarsynen, genomlysandet av kärnan. Lokal dimma låter läsaren föras ut i den dimhöljda suggestiva biologiska miljön av växtlighet och håriga väsen. Stryka livets stora frågor som på genomresa – i flyktiga, lätta stråk likt dimman som sveper runt konturer och former utan att varken tynga eller greppa – enkom omhulda och stiga som ett fuktigt undflyende andetag.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This