Med anledning av internationella kvinnodagen – sånger av kvinnor

av | mar 8, 2018 | Artiklar, Krönikor, Playlists

I svensk musikhistoria finns det en stor feministisk låtskatt att njuta av, från progg och 68-rörelsen, vidare till punken och på senare tid vidare genom indiescenen till mainstream popen. Här kommer ett axplock av tjejerna från fronten och några av deras många kampsånger.

Med en musikhistoria berikad av såväl 68-rörelsen och proggmusik är det inget konstigt att vi har de samtids- och samhällskritiska musikyttringarna vi har i dag. För vem kan växa upp lyssnandes på Vi måste höja våra röster eller Vi är många från det episka albumet Sånger om kvinnor från 1971 utan att sedan själv komponera ett feministiskt verk eller två.

Inte Annika Norlin i alla fall, som under sina olika artistnamn Hello Saferide och Säkert! skrivit en rad verk med mer, eller mindre, feministisk grund. Hon gjorde till och med en cover på Jag vill inte suddas ut från tidigare nämnda skiva. Bland Annika Norlins snudd på hundratal låtar finns det en mängd som slår ett slag för kvinnokampens olika former, men den som gör det mest rakt på sak är den numer smått klassiska låten Allt som är ditt. När Annika Norlin debuterade på svenska under namnet Säkert! med skivan Facit var Allt som är ditt märkbart mer politisk än de tidigare låtarna, även om de aldrig simmat medströms. Kort och gott handlar den om att sång-jaget tänker ”spendera mitt liv mot att ta tillbaka allt som var ditt”, då denne någon förlorat allt under en våldtäkt. Nog var det många som kunde känna igen sig i denna vigilantidé, och som säkert kände en uppgivenhet för rättsväsendet vars åsikter förmodligen inte förändrats mer än själva väsendet, trots en vinter kantad av metoo-upprop.

En annan kvinna som också började sin karriär på engelska för att sedan göra några av sina absolut starkaste låtar på svenska är Frida Hyvönen. 2016 släppte hon Kvinnor och barn, kan hända en nick till vilka hon vill värna om när båten sjunker. I titelspåret framgår i alla fall att ingen bryr sig om dessa grupper, eller frågar dem om råd, att de istället skjuffas runt medan andra får medaljer. Men där denna låt är, visserligen full av igenkänning, men sådeles också väldigt allmän så är nästa låt, Fredag morgon betydligt mer specifik och också ursinnig. Frida Hyvönen återger här en relation hon en gång fann sig i ”och inte hade vett att göra slut”. Hon befinner sig i en situation som kanske aldrig beskrivits så träffsäkert sedan Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga. En situation med en härskande och manipulerande man, stormande och stark och som ”var kärleksfull och hatisk om vartannat/Efter ett tag började jag tro på att ditt lynne var mitt fel”. En typ av relation allt för många kvinnor befinner sig i men som det talas alldeles för lite om som det görs för lite mot. Och en situation en inbillar sig själv aldrig hamna i, på samma vis som jag gissar att fler med mig också blev förvånade över att Frida Hyvönen befunnit sig i. Vilket är ännu en anledning till att det är en så fantastisk låt, att den skiner ljus där en inte ens visste att det var mörkt.

Som tredje kvinna med en bakgrund i det engelska språket är Marit Bergman. Efter fyra engelskspråkiga album släppte hon sedan Molnfabriken, en skiva som också behandlar relationer, men också flykt och djurplågeri, att den är politisk går inte att förneka. I Dra åt helvete svär hon sig fri från alla krav som hängs på kvinnor, att de är för tjocka, för smala, för lätta eller för svåra. Och på skivans sista låt Landet samlar hon över ett tiotal av musikersveriges kvinnor och tillsammans sjunger de om hur det är växa upp och tro en är ensam i branschen, hur flickhjärtan längtar upp på scenen – att de inte vill stå bredvid, och hur de funnit kraft i systerskapet, ”det finns inget inte jag kan göra/Med dig i handen”.

Vi har kommit långt, och visst, längre i Sverige än på många andra ställen. Men så länge denna typ av låtar ens behöver skrivas så har vi inte kommit ända fram. Så denna dag, medan vi hyllar kvinnorna i våra liv, och inte säger grattis till dem, föreslår jag en kvinnoseparatistisk musiklyssning, åtminstone i dag

Författare:
Clara Kron, Redaktör

Fotograf:
Beata Cervin, Fotograf

Pin It on Pinterest

Share This