Här följer du kontinuerligt Popmanis bevakning av modeveckans andra dag. Du kan också se vilka visningar som vi bevakar under dagen.

mbfw2

_____________________________________________________________

10.30 – The Swedish School of Textiles (Textilhögskolan)
Mercedes-Benz Fashion Pavilion, Kungsträdgården

Text: Irena Pozar

[slideshow id=9]
Klicka för nästa bild.
OBS  – Endast bilder på skribentens tre favoritkollektioner. Klicka här för samtliga.
Foto: Kristian Löveborg/ASFB

Ur Emma Lindqvists kollektion som vann Lindex designpris. Kollektionen kommer att tillverkas och säljas i utvalda Lindex-butiker i januari 2014.

Ur Emma Lindqvists kollektion som vann Lindex designpris. Kollektionen kommer att tillverkas och säljas i utvalda Lindex-butiker i januari 2014.

För fjärde året i rad har några av avgångseleverna på Textilhögskolan i Borås fått möjlighet att visa sina alster på Mercedes-Benz Fashion Week i Stockholm. Och tack och lov för det! Mer färgexplosioner, materialöverraskningar och utmanande snitt tvivlar jag på att vi kommer att se under årets Fashion Week. Nina Stark, designchef på Lindex, inledde visningen med att säga att hon hoppades att vi hade höga förväntningar. Det hade jag. Levde årets designers upp till dem? Helt klart. Till skillnad från många andra svenska designers så vågar eleverna fortfarande stå ut i färg och form och göra det som verkligen är deras grej.

Nina Stark delade även ut ett nytt pris till personen bakom den kollektionen de ansåg vara bäst. Vinnaren blev Emma Lindqvist, och det med all rätt. Hennes kollektion bestod av skira tyger i olika lager med grafiska tryck. Plaggen var för sig hade kanske inte varit något att wow-a åt, men sätter man dessa tyger på varandra skapas något annars som hade varit omöjliga att få fram.

Att kolla på 15 minikollektioner på 30 minuter och att komma ihåg något från varje är inte självklart. Men genom att bjuda oss på en resa från inuti en discokula på 80-talet till lyx i Alperna för att sedan landa i Rio och gå på karneval, så ser designstudenterna till att vi tittar, lägger märke till och minns allt. I nästan varje kollektion finns det någon kreation som får en att höja på ögonbrynen och fråga sig vad det är för material de använt sig av. Jag skulle gissa på att kreationerna innehöll allt från glasspinnar till duntäcken. Trots att kollektionerna var väldigt olika varandra kan de ändå ge oss några ledord för vad som gäller nästa vår: Oversizeade kjolar, jackor och byxor. Plagg med cutouts på oväntade ställen och färg, färg, färg!

BÄST: Emelie Arvidsson, Gustav Falgén och Emma Lindqvist
SÄMST: Kläderna med rumpimplantat. Vore trevligare att i så fall ha modeller med större rumpor!

_____________________________________________________________

13.00 – Mimi Plange
Mercedes-Benz Fashion Pavilion, Kungsträdgården

Text: Ellen Pan

[slideshow id=10]
Klicka för nästa bild.
Foto: Kristian Löveborg/ASFB

Å ena sidan är det uppfriskande med en designer som går emot den nedtonade svenska stilen. Å andra sidan blir kollektionen svårare att ta till sig.

New York-baserade Mimi Plange utgör en härlig kontrast mot de andra visningarna i veckan med sin färgexplosion och det storblommiga mönstret som blir en röd tråd genom kollektionen. Även om de starka färgerna vägs upp av vitt och grått blir det hela aningen mycket att smälta för den som är van vid en avskalad filosofi.

Däremot tror jag att Plange tilltalar en stor målgrupp i och med den tidlösa känslan i plaggen – de knälånga, voluminösa kjolarna kan bäras av äldre damer såväl som unga fashionistor.

Jag gillar hur designern väljer att utveckla och uppdatera klassiska plagg genom att presentera en kostym med shorts och en kappa som lika gärna kan vara en klänning. Jag uppskattar också de pastelliga transparenta materialen som är återkommande men är tveksam till de viktorianska influenserna som dyker upp då och då.

På det stora hela är det en sockersöt, kvinnlig och bubblig rad av kläder som presenteras av Mimi Plange och som kommer väl till pass i sommar. Visningen konkluderas med svenska Top Model-vinnaren Josefine Gustafsson iklädd en glittrande glammig långklänning. Den är lite för sexig för min smak men uppfyller definitivt kraven på en storartad avslutning.

BÄST: Att Plange vågar ta risker
SÄMST: Klänningarna med volanger över bröstet

_____________________________________________________________

14.00 – Ida Sjöstedt
Stora salongen, Berns

Text: Emilia Eliasson

[slideshow id=11]
Klicka för nästa bild.
Foto: Kristian Löveborg/ASFB

Till toner av Jay Z:s 99 problems kliver Ida Sjöstedts modeller ut på catwalken. Kombinationen kan låta underlig, men utgör en härlig kontrast till alla pasteller och volanger. Det ena plagget är än mer fantastiskt än det föregående och kollektionen är lika feminin och drömsk som tidigare år – men mer kvinnlig än flickig.

På catwalken syns blommiga, utsvängda byxor, transparenta toppar, tighta baddräkter och fluffiga pälsjackor. Men självklart stod de hellånga eller knälånga klänningarna med sina flödande kjolar i centrum. Som vanligt gick kläderna i ljusa färger, framförallt rosa, grönt, blått och gult.

Sjöstedt ville i år förfina och förvalta snarare än chockera med sin kollektion, och det syntes. Skärningarna var eleganta och klassiska och mycket fokus låg på detaljerna. Liksom tidigare år syntes mycket spets och transparenta partier, men till denna kollektion hade Sjöstedt adderat guld- och glitterdetaljer. Trots det blev kollektionen aldrig för mycket, utan i stället helt underbar.

BÄST: En ljusgul, 20-talsinspirerad klänning med volanger och de utsvängda, blommiga glitterbyxorna.
SÄMST: Hade gärna sett fler jackor.

_____________________________________________________________

15.00 – Caroline Kummelstedt
Bukowskis

Text: Irena Pozar

[slideshow id=12]
Klicka för nästa bild.
Foto: Kristian Löveborg/ASFB

Precis innan visningen drar igång ljuder lugn, fransk musik ur högtalarna. Tankarna för oss till ett Paris under tidigt 1900-tal, men lika snabbt som den bilden målas upp försvinner den i och med att den första modellen äntrar catwalken till betydligt rockigare musik. En efter en strosar de fram, men det blir aldrig riktigt så spännande som en hade kunnat hoppas. Från början till slut är visningen ganska monoton. Det finns ingen riktig höjdpunkt eller en grande finale. Det som dock räddar upp det hela är en vacker dräkt i mörkrött läder.

Caroline Kummestedt bor sedan förra året i Milano där hos studerar modedesign, och staden har också varit en stor inspiration för henne. Det är en värld där Milano möter ett gammalt Paris hon velat skapa genom att ta fram plagg som är utmanande, klassiska och eleganta. Och till stor del lyckas hon med detta – men kollektionen är allt annat än utmanande. Den går i en ljus färgskala där grått, ljusgult och brunt dominerar. Modellerna är enkelt stylade med tunga silverhalsband. Och kollektionen är vacker. Den är ren och enkel. Tunna knytblusar i siden och vida skira byxor är vackert, men räcker det? I dag är konkurrensen hårdare än någonsin och jag kan inte låta bli att undra om Kummelstedts S/S 2014-kollektion har det som krävs.

BÄST: Den vackra vita kappan
SÄMST: Avsaknaden av höjdpunkt i visningen

_____________________________________________________________

16.00 – Bea Szenfeld
Mercedes-Benz Fashion Pavilion, Kungsträdgården

Text: Nicklas Kihlberg

[slideshow id=13]
Klicka för nästa bild.
Foto: Kristian Löveborg/ASFB

På förhand ville Bea Szenfeld inte förklara något om sin kollektion. Därför var det i princip omöjligt att veta vad som skulle visas på catwalken. Men att det skulle komma att bli spektakulärt visste man. Det blir det alltid när Szenfeld står vid rodret.

Ljuset släcks. Första modellen gör entré – helt klädd i papper format till små spetsiga kuber. Det är så oerhört simplet, men så fruktansvärt detaljerat och precist. Så fortsätter det också – vare sig det handlar om fransar, skägg, isbjörnar eller elefanthuvuden. Trots att kollektionen bara består av vitt papper lyckas Szenfeld skapa rörelser och nyanser i kreationerna. Det hela känns så naket, skört och ömtåligt samtidigt som det är spetsigt, fyrkantigt och taggigt. Allt är gjort med glimten i ögat. Varenda kreation väcker tankar och leenden. Det är lekfullt.

Bea Szenfeld är nog också den enda på årets modevecka som använder sig av två modeller i samma plagg. Som siamesiska tvillingar rör de sig i sidled ut på catwalken, till publikens förtjusning.

Kan man göra en kollektion av papper och få ta emot mest jubel på modeveckan hittills? Bea Szenfeld kan. Hon får papper att leva. Hon är tillbaka på fashion week. Tack.

BÄST: Inbjudningskortet i form av en penis.
SÄMST: Underbart är kort.

_____________________________________________________________

17.00Busnel
Stora salongen, Berns

[slideshow id=15]
Klicka för nästa bild.
Foto: Kristian Löveborg/ASFB

Berns, bubbel och Busnel. Till en början andades atmosfären ren lyx, precis som intrycket av Busnels plagg, men när modellen Hanna Fridh öppnade visningen hade tonen för hela kollektionen redan satts med bara en mannekäng. Spets, skarpa kragar och stillad beige. Vi fick även se den klassiska skepparkavajen redan vid öppning. Även den i beige. Precis som resten av denna visning, och då syftar jag inte bara på färgen.

Visst, chefsdesignern Marina Kereklidou visade upp chica plagg, men ingenting som vi inte sett tidigare. Plaggen var feminina och stilrena, men väckte inget intresse på något sätt. Kereklidou valde alltså att stanna kvar i tryggheten och fortsätta på sitt vanliga spår. Det enda som fick mig att vakna till under visningen var den vackra kombinationen av rosa/beige/guld. Visningen var väldigt vacker, men lika intetsägande.

BÄST: De rosa inslagen.
SÄMST: Avsaknaden av mod.

_____________________________________________________________

18.30 – Cheap Monday
Hallwylska Palatset

Text: Nicklas Kihlberg

[slideshow id=14]
Klicka för nästa bild.
Foto: Kristian Löveborg/ASFB

Cheap Monday är bäst på jeans och det bekräftar man med sin visning i år. Genom pudrande snöflingor sicksackar modellerna sig fram mellan gröna träd och buskar. Jeansplaggen dominerar och det gör de med bravur. Cheap Monday är som vanligt inte rädda för att använda loggor på sina plagg. Olika typer av loggor återkommer flera gånger. Även färgen orange, lodräta ränder, bomberjackor och metallictyger återkommer, likt vi sett hos många andra märken.

Det mesta är löst åtsittande och de svartvita ränderna återkommer frekvent. I kollektionen har man valt att använda hängselbyxor i olika former och utföranden. Det känns upplyftande och siluetterna är inspirerande. Snitten är raka och traditionella. På ett sätt skapas känslan av att Cheap Monday söker sig tillbaka till sina rötter, vilket känns helt rätt. En skjorta eller en jacka i jeans tillsammans med ett par stuprör känns ombonat och tryggt. Någonstans där finns också en tydlig helhetsbild.

Det är enkelt och det är snyggt. Men samtidigt så känns det lite tafatt. Det finns ingen höjdpunkt. Men det är kaxigt och individuellt och det räcker. Det räcker faktiskt gott och väl!

BÄST: Scenografin.
SÄMST: Att kaxigt i Sverige innebär färglöst.

_____________________________________________________________

19.00Whyred
Mercedes-Benz Fashion Pavilion, Kungsträdgården

Text: Irena Pozar

[slideshow id=16]
Klicka för nästa bild.
Foto: Kristian Löveborg/ASFB

Whyred, ett av de tyngsta namnen under årets Fashion Week hade mycket att bevisa. Duon Roland Hjort och Jonas Bladmo är i dagsläget kanske två av Sveriges absolut bästa designers, och det lyckas de tydligt visa i S/S 14-kollektionen. Den präglas av ljusa toner, precis som många andra av visningarna, men den står ändå ut. Genom att leverera en kollektion sprängfylld av välskräddade och vackra kläder går de tillbaka till ateljén som en av Fashion Weeks stora vinnare.

Främsta raden var fylld av personer från Harper’s Bazaar, NY Times och Vanity Fair – bara det säger något om hur stora Whyred faktiskt är. Och vi ska vara stolta över hur pass bra representanter de är för skandinavisk design, som i ärlighetens namn kan bli rätt tråkig. De lyckas skapa en kollektion som skiljer sig från mängden, trots de skandinaviska elementen. På catwalken trängs skira plagg med kepsar och rosa kostymer. En av de stora inspirationerna bakom kollektionen är Ingmar Bergman och det gotländska landskapet. Och även om det går att härleda plaggen till just det, så är de ändå uppdaterade och spännande. De är betydligt sportigare och ljusare. Särskilt de raka, svarta kostymbyxorna imponerar.

Kollektionen bjuder också på en hel del överraskningar. Till exempel presenterar dem många skinnjackor i olika modeller, vilket annars inte är en av Whyreds starka sidor. Sammanfattningsvis är det en enkel men extremt träffsäker och moderiktig kollektionen.

BÄST: Kostymbyxorna och skorna.
SÄMST: Att stylingen var lite tråkig.

_____________________________________________________________

20.00 – The Local Firm
Nordin Gallery

Text: Dunja Horvatovic

[slideshow id=17]
Klicka för nästa bild.
Foto: Kristian Löveborg/ASFB

Omgiven av höghusen med dess tända fönster framhävdes Richard Hutchinsons och Axel Nyhages urbana designestetik. Richard Hutchinson bjöd inledningsvis på flöjtspel kompad av electro, en marschallerprydd catwalk i solnedgången inspirerad av storstadens sommarnatt.

S/S 14-kollektionen White Concrete är en hyllning till storstadslivet. The Local Firm tog intryck av den tyska Bauhausrörelsen vars minimalism och funktionalitet genomsyrar kollektionens material, form och färg. Många av deras klassiska signum som lager på lager, bomberjackor, mixen av formellt och ledigt och grå färgskala fanns kvar. Slips och kavaj från föregående säsong hängde kvar om än mer i bakgrunden.

Trots att The Local Firm främst är synonymt med jeans är detta inte vad som väckte mest uppmärksamhet. Ett starkt intryck av betongsemester i storstaden genomsyrade kollektionen i form av huvudlösa hattar, vida byxor och svartvita batikmönster. Strumpor i sandaler hos de manliga modellerna drog tankarna till en (tysk) turist. De associerade samtidigt en viss konservatism som stod ut från den i övrigt ungdomliga kollektionen.

Uppklätt mötte nerklätt när formella plagg kombinerades med street. Sporttyger som jersey och luftig mesh fanns i jackor såväl som shorts och byxor. Det lätta intrycket gick igen även i jackor med halvöppna dragkedjor och rivna jeans. Skira svarta fingerhandskar följde med under hela kollektionen och gav en lyxig kontrast och en elegans som jag inte sett hos The Local Firm tidigare.

BÄST: Mönster öppnade upp hela kollektionen.
SÄMST: Strumpor i sandaler bärs inte upp av någon.

Pin It on Pinterest

Share This