Matias Varela

Foto: Malin Kullberg

Några av oss kanske minns honom som Mischa i 90-talssåpan Nya Tider. Fler av oss känner honom som knarksmugglarkungen Jorge i filmtrilogin Snabba Cash, vars tredje och sista film hade premiär i år. Matias Varela har fått en riktig nystart i karriären, och berättar för Popmani om detaljen som alla journalister har missat och om hur trött han är på att få frågan hur lik han egentligen är karaktären Jorge. 

Vi har bestämt möte vid Nytorget på Södermalm en gråmulen dag i slutet på Oktober. Matias berättar att han är uppvuxen här på söder och vet precis vilken lunchrestaurang jag syftar på när jag föreslår vart vi kan gå. Vi beställer, efter en stunds velande, varsin sallad och sätter oss vid ett bord i ett av hörnen. Matias sjunker ner i soffan, fokuserad på sin iphone som han håller i handen.

– Folk använder verkligen Facebook som en jobbgrej, säger han efter en stunds tystnad.

Jag frågar om han är duktig på att svara folk som skriver till honom på nätet.
– Ja det tycker jag att jag är, men när man har Facebook, Instagram och alla de här andra sociala medierna så skriver folk till exempel ”hej hej vad duktig du är”. Man får då försöka bedöma på vilka grunder den här personen skriver. Vad är människan ute efter. Man känner på något sätt ganska fort om det är någon som vill att man aktivt ska ses liksom, typ ”låt oss ta det här till verkligheten”, eller om det bara är någon som vill uttrycka att han eller hon tycker man är begåvad.

Han lägger ner telefonen och ser rakt på mig.
– Får du någon kritik bland de sociala medierna också? frågar jag.

– Typ noll. Jag upplever det som att jag får rätt lite skit kastat åt mitt håll. Men jag tror också det har att göra med att man väljer hur man lever sin vardag utifrån ett kändisperspektiv.

Han tar en tugga utav maten och fortsätter.
– Jag gör ju det som jag gjorde innan. Kändisskap är rörligt, det är ingenting som är konstant. Om jag skulle springa på en massa premiärer och kändisfester så kommer ju det påverka folks bild av mig, och folks bild av mig tror jag inte är annat än vad folk har sett på film. Jag går ju liksom inte på sånt.

Matias blick är allvarlig. Han förklarar att det är ett medvetet val från hans sida och menar på att ju mindre publiken vet om dig som privatperson desto lättre har publiken att köpa dig i olika karaktärer.

– Så på ett sätt kan jag tycka att det är lite lustigt att många skådespelare är för personliga och för öppna, för dem gör sig själva en otjänst och skapar en ganska stark plattform för folk att ha en konkret åsikt om dig. Då är oddsen ganska stora att när de ser dig i en roll sen så kommer de tycka en jävla massa. Det är en av anledningarna till varför jag inte är så medial.

Som 19 åring debuterade Matias som karaktären Mischa i TV4:s såpasatsning Nya Tider. En stökig period i hans liv som till sist resulterade i att han fick sparken från produktionen.

– Jag var alldeles för ung för den typen av ansvar. För att få vara med i en tv-produktion, oavsett vad det är för produktion så tillkommer det ett ganska stort mått av ansvar. Jag var inte där mentalt.

Matias skolkade mycket under skoltiden och förklarar att han var ganska frånvarande både från lektioner men också mentalt.
– I den åldern när man håller på att bli vuxen, där är kids enligt mig idag väldigt mycket en spegelbild av de hemförhållandena som man kommer ifrån. Jag kommer ju inte från en kulturfamilj. Jag heter ju Varela liksom. Vilket gör att även om mina föräldrar var bra på många sätt, och jag kommer från ett kärleksfullt hem så kunde de inte riktigt förbereda mig på tv-livet. Dem kunde inte plocka fram argument för allvaret i det, i och med att de själva inte har någon insyn i den världen och vad det innebär. Det märker man nu när jag har jobbat i ganska många år att många kids är felfria och har fått uppbackning och blivit förberedda. De är uppvuxna i en kontext där filmtekniska och konstnärliga diskussioner är vardag vid matbordet.

Matias_Varela_01

Foto: Malin Kullberg

Matias la skådespeleriet åt sidan och hamnade istället i byggbranschen. Han syntes dock kort i filmer som Fröken Sverige och Stockholm Boogie, men det kom att ta 9 år innan han kom över Jens Lapidus bok Snabba Cash som slutligen ledde till hans stora genombrott.

– Jag tycker det är kul att många människor som inte känner mig upplever det som att jag har skådespelat hela tiden, att jag aldrig la ner. Livet har ju förändrats ganska dramatiskt sen Snabba Cash.

Rollen var dock inte självklar till en början. Matias kontaktade regissören Daniel Espinosa efter att ha läst boken och sa att han ville spela rollen som Jorge. Daniel  svarade att han behövde en chilenare för rollen och att det skulle bli svårt eftersom Matias är spanjor.

– Det är en väldigt stor dialektal skillnad. Det är som att du som Stockholmare skulle gå runt och prata Värmländska en hel dag. Det var jättesvårt, och det är typ ingen journalist som har uppmärksammat det. Jag har aldrig nämnt det och jag har ändå gjort många intervjuer.

Han ler.
– Jag har inte tänkt på det förrän nu, men fan va det var en stor grej att göra en hel roll men en annan dialekt, det var ett jävla jobb alltså. Så den stora researchen med Jorge var att möta spanska med chilensk accent. Många chilenare kom fram efter filmen och sa ”äntligen en chilensk skådis”, och det var jäkligt roligt att de trodde att jag är från Chile liksom. Det var en av de finare komplimangerna.

Jag frågar vad han tycker om karaktären han spelar i filmen och Matias blir plötsligt allvarlig.
– Jag tycker ingenting om honom, han finns ju inte på riktigt. Folk verkar ju gilla den där Jorge jättemycket. Jag får ofta frågan ”hur lik är du Jorge”, och den frågan får jag bara för att jag är invandrare. Jag har aldrig hört någon ställa samma fråga till Gustaf Skarsgård eller Joel Kinnaman till exempel, medan jag alltid fått frågan när jag gör intervjuer. Den enda skillnaden mellan mig och Joel är att jag är spanjor och Joel är svensk. Jag vet att det är därför. Jag har hållit på med det här ett bra tag nu. På något sätt är det som att folk tänker ”hur kan han vara så bra, han måste vara kriminell på riktigt”. Det är liksom ingen som ifrågasätter Kjell Bergqvist, men när jag spelar kriminell så måste jag per automatik vara kriminell för att jag gjorde det så bra. Svaret på frågan om jag är lik Jorge är ”ja såklart, lika lik eller olik alla roller jag spelat. Det är ju jag som gjort dem”.

Det blir tyst vid bordet vi sitter vid. Matias frustration hänger kvar vid orden. Han lutar sig tillbaka i soffan och jag granskar hans ansikte. Vi laddar om.

– Hur förbereder du dig inför en roll? försöker jag.

– I The Borgias till exempel ska jag gestalta en historisk människa som har funnits för 550 år sedan. Så det går ju inte att höra av sig till honom och det går inte att ringa någon kompis till honom. Då får man ju gå till stadsbiblioteket såklart, och där finns det ju en uppsjö av faktaböcker där jag kan läsa.

Att Matias vuxit under sina år som skådespelare råder det ingen tvekan om.
– Jag har mognat väldigt långsamt och upplever det som att jag legat efter min egen utveckling fram tills relativt nyligen där man liksom vuxit i kapp med sig själv.

Vi har ätit klart och Matias reser sig upp och går för att beställa kaffe. Ett par tjejer två bord från vårt tittar intresserat åt Matias håll när han ropar för att fråga mig om jag också vill ha en kopp. Han betalar och går sedan tillbaka mot bordet till synes ovetandes om folks nyfikna blickar. Han tar en klunk kaffe och tar sedan ordet.

– Det finns scener som jag diggar exeptionellt mycket, till exempel tysta scener där man ser karaktären handskas med sin verklighet genom mimik. Tänk att du läser ett brev där det står att din mamma har dött. Hur gör du det och håller käften? Det är väldigt svårt. Det är bara de bästa som klarar det riktigt bra. Jag blir alltid glad när jag ska ha scener där jag ska hålla käften, för det är absolut de svåraste. Jag har en scen i den andra Snabba Cash filmen när jag står med en mobil och ska ringa min mamma och börjar gråta. Det är många som tycker att den scenen är bra.

Han ler och de mörkbruna ögonen ser rakt på mig.
– Folk verkar ju gilla det man gör och det är skitkul. Det är roligt men också läskigt för du vet inte vilka människorna är. Det läskiga är att man fattar att man valt ett liv där alla är ens bödel. Alltså mitt yrke innefattar ju det, att alla är ens kritiker och det finns ju för och nackdelar med det. Men ibland undrar man vad fan man gett sig in på, trots att jag älskar mitt jobb, säger han och skrattar.

Pin It on Pinterest

Share This