Foto: FOX

Foto: FOX

På senare år har det hänt något med gestaltningen av kvinnor i “farliga miljöer”. Eller, det som hänt är väl egentligen att dom finns där. Alltså i dom rummen som tidigare varit reserverade för män, tex poliskontor, brottsplatser, arbetsplatser som har att göra med nationell säkerhet på en extremt hög nivå, ställen/jobb som kräver hög teknisk kunnighet och så vidare, har nu i sakta mak även börjat inkludera kvinnor. Lisbeth Salander från Millenium-trilogin var en av dom första kommersiella, kvinnliga karaktärerna som på ett sjukt självklart sätt klev in i det tidigare stängda, herrklubbsinspirerade mahogny-rummet. Carrie Mathison äger FBI i den superpopulära serien Homeland. Saga Norén leder massiva utredningar och sopar banan med sina kollegor i svensk-danska braksuccén Bron. Men vad kul, tänker en då, att det är så många starka, härliga kvinnor tar plats i annars mansdominerade film- och TV-sammanhang. Det går framåt! Tack för mig, här slutar denna krönika.

Skoja. För det är nämligen inte riktigt så enkelt. Alla tre ovan nämnda kvinnor är inte bara extremt intelligenta, dom är också tyngda av sjukdomsproblematik och olika funktionsnedsättningar. Mathison medicinerar kraftigt, och utan sina tabletter faller hon samman som ett korthus. Norén och Salander har delvis samma aspergers-liknande symptom. Parallellt med kvinnornas skärpa löper alltså en avgrund, och ett snedsteg ned i detta helvetesgap skulle innebära ödesdigra katastrofer för flera av dom. I andra säsongen av Bron försöker Saga Norén, för allt vad tygen håller, att få sitt förhållande att fungera. Hon briljerar på jobbet som polis, men är helt clueless när hennes kille flyttar in och svärmor är på besök. Till slut får snubben nog och lämnar henne (läs: hennes oförmåga att fungera “normalt”). Vad sänder detta ut för signaler? Att en intelligent kvinna måste vara sjuk. Det måste vara övertydligt att den här kvinnan avviker från normen. Visst, hon är supersmart på ett nästintill omänskligt sätt, men hon är också helt jäkla knäpp. Ett undantag. En frisk kvinna skulle aldrig kunna utföra ett sådant polis/underrättelsetjänst/hacker-arbete. Dom har fullt upp med att… jag vet inte ens. Vad gör friska kvinnor i populärkulturen idag?

Dom kvinnliga karaktärerna får jobba som män (hårt och utan någon annan i åtanke), ha sex som män (utan någon känslomässig anknytning till sin partner) men eftersom det är just kvinnor så måste det poängteras att dom är sjuka. Ibland så oförmögna att läsa av andra människor att jag börjar undra om det är trovärdigt att dom skulle fungera i samhället på riktigt. Min pappa vägrar kolla på Homeland eftersom “Carrie skulle inte ens få komma på intervju med den där journalen”. Han har väl en poäng i det där, även om det är en ganska gubbig kommentar. För det hade knappast skadat serien om Mathison haft en eller två färre piller i dosetten, hennes kompetens sitter väl inte i sjukdomen? Eller är det så att kvinnor blir intressanta först när dom avviker från samhällets syn på henne?

Till sist: det finns naturligtvis undantag (tack och lov) från den här trenden. The Closer är ett exempel, där Brenda Johnson kör sitt eget race med poliksåren i LA. Passa på att tipsa om era bästa serier/filmer/böcker med starka, intelligenta och friska kvinnor i huvudrollen. Eller varför inte något om en sanslöst begåvad kille som gör ett fantastiskt jobb men ständigt får kämpa med att förstå dom sociala koderna på arbetsplatsen? Kommentarfältet är öppet, kör.

Pin It on Pinterest

Share This