Maple & Rye: ”Vi vill inte vara det svenska Mumford & Sons”

av | Jul 30, 2018 | Intervjuer, Läsvärt

En hel-göteborgsk kvartett som imponerar med rytmisk, organisk och dynamisk indie-folk. Förra året släppte de sin debut-EP och har på kort tid tagit sig runt både innanför och utanför Sveriges gränser. Popmani tog ett snack med dem inför deras spelning på Styrsöfestivalen.

Ett band som till en början bara bestod av gitarristerna Gustav Rybo-Molin och Leo Lönnroth har längs vägen fått förstärkning av både basisten Milton Lönnroth och trummisen Henrik Bielsten. Samtidigt som de tillkomna medlemmarna har påverkat musiken ökat sångrösterna från två till fyra, har det också påverkat dynamiken i gruppen.

– Till en början var det faktiskt lite svårt eftersom vi hade lite olika syn på musik och hur gruppen skulle vara, säger Gustav. Hur vi fyra är tillsammans har utvecklats något enormt på bara ett år.

– Man hamnar i olika faser när man är ett team och den andra fasen är konflikthantering med tjafs och att komma överens, förklarar Leo. Men nu har vi tagit oss förbi den biten och jag tycker att vi blivit är en mycket starkare grupp. Och även hittat varandra musikaliskt.

– Ljusår bättre än bara Lönnroth och Rybo, utbrister Milton.

– Det var tacksamt att få in Henrik i och med att han har koll och har pluggat trummor och hade mer rytmiska idéer, säger Leo.

– Jag bara satt på en cajun och bankade för mitt liv liksom, lägger Milton till.

– Efter det tycker jag att vår musik blev väldigt rytmisk, det är viktigt inslag i vår musik och utvecklades när vi blev fler, säger Gustav.

Vi fortsätter med att prata om stämningen inför bandets stundande spelning och hur de tänker kring att anpassa sig till spelningens omständigheter.

– Det är ju gött med en publik som både vill dansa till fartfyllda låtar men som också verkligen tar in de mjukare låtarna, förklarar Gustav. Det är optimalt när det funkar med båda. Om det är något litet café med barnfamiljer klockan två på dagen kanske man inte ska köra på i 200 bpm liksom!

– Samtidigt gör ju vi vår grej på scen och det ska vi ju göra oavsett. Men det är klart att man vill göra någonting som passar där man är, säger Henrik. Det här är en väldigt mysig festival och nu gör vi ju en ganska tidig spelning. Oftast spelar vi ju lite senare när man kanske kommit in mer i en feststämning.

– Man kanske bangar headbanget, utbrister Gustav.

”Helt plötsligt stod vi där som headline på en slutsåld kväll”

När bandet tänker tillbaka på tidigare spelningar är det framförallt Pustervik-konserten de gjorde i våras som det talas varmt om. De är både överraskade och tacksamma över det intresse som folk visat.

– Vi är ju alla från Göteborg och hade ju tänkt att första gången man spelar på Pustervik är det som förband till någon annan, men sen helt plötsligt stod vi där som headline på en slutsåld kväll, säger Milton.

– Och det var ju typ samma när vi spelade på Oceanen, lägger Gustav till. Då hade vi ju också noll förväntningar och så var det kö till Hemköp utanför. Det blir ju någon slags referenspunkt.

– Det var ju tråkigt att folk inte in, men det var ju också häftigt. Då blir man ödmjuk, säger Milton. Leos morsa fick ju stå utanför ett fönster och kolla!

– Man blir väldigt taggad och börjar tro på att det kanske är någonting som folk uppskattar och som man borde fortsätta med, säger Gustav.

– Vi har ju sagt från början att vi kör för att det är kul. I början var det ju väldigt oseriöst men sen när vi märkte att andra faktiskt uppskattar det då börjar man ju tänker att ”okej, men vi kan göra något av det här och kanske till och med en karriär”, instämmer Milton.

Bandet har nyligen varit i Svenska Grammofonstudion i Göteborg och spelat in två nya singlar som släpps i slutet av sommaren. Där har de utvecklat sitt sound och tagit hjälp av såväl trumpet och trombon som fiol och cello för att utöka ljudbilden.

– Vi har tagit in väldigt duktiga människor att jobba med och med de här inspelningarna känner vi att vi verkligen börjat hitta vårt sound, säger Milton. Det lyfter verkligen ett arrangemang! Man hör saker i huvudet och sen har vi inte förmågan att framföra det, eftersom vi har bara så många händer. Och sen när man kan hoppa in i studion och har folk som är väldigt duktiga på just det man har hört i huvudet. Att få in det på en inspelning och höra det efteråt är riktigt häftigt. Vi är ju inte så skolade musiker på det sättet att vi kan noter och liksom skriver musik innan vi spelar den. Och sen har man musiker i studion som du kan nynna melodier till och de fattar exakt vad man menar. Vi var riktigt imponerade.

”Vi vill inte vara det svenska Mumford & Sons”

När det kommer till influenser säger bandet att även om det finns en gemensam kärna i musiken de spelar, hämtar de inspiration överallt ifrån och testar gärna sin gränser när de skriver musik.

– Nu när vi börjat med blåsinstrument så har vi lyssnat väldigt mycket på artister som använder blåsinstrument för att höra hur de använder det, hur ljudbilden ser ut, var ligger de i mixen och så, bara för att hitta referenspunkter, säger Milton.

– Oftast är ens egen kreativitet någon sorts tratt där man häller i allting som inspirerar en och ut kommer det man själv skapar, säger Henrik. Just nu känner jag att det spretar lite åt några olika håll när vi skriver. Vi tycker själva att mycket av det vi är nöjda ändå kan låta väldigt olika och det tycker jag är kul, att man inte kör fast och gör samma låt om och om igen.

– Det är inte ovanligt att vi skriver ihop något och tänker ”det här är bra för album fem”, skrattar Milton.

Precis som alla musiker nog har finns det också tankar kring balansgången mellan musiken och andra sysselsättningar.

– Vi är fyra grabbar i 20-årsåldern som också måste veta vad vi ska göra med våra liv, säger Milton. Vi vill ju väldigt gärna att det här ska hända men kan samtidigt inte försörja oss på det för tillfället. Det är den tröskeln där man kan lägga hundra procent av sin tid man vill komma till så snart som möjligt. Så slipper man gå på den där tråkiga föreläsningen man inte har lust med ändå!

– Och samtidigt kanske man inte kommer dit förrän man faktiskt släpper allting, lägger Gustav till.

Den ljudbild som Maple & Rye målar upp med sina akustiska gitarrer, taktfasta trumrytmer, piano och fyrstämmiga sång kan inledningsvis vara svår att lyssna på utan att tankarna förs till deras välkända folkkollegor som Mumford & Sons och The Lumineers.

– Det är ju kul för att det är en gemensam nämnare för oss, som vi lyssnar på. Men samtidigt kan man ju också uppleva att det alla gånger inte är så likt som folk säger, säger Gustav. För de kanske bara har hört Mumford & Sons och hör att det är en akustisk gitarr och helt plötsligt är det likt. Så det är lite blandat, ibland kan det bli lite tjötigt. tycker jag i alla fall. Men det är klart, man vill väl sätta oss i relation till någonting annat.

– Det är väldigt smickrande, men vi vill ju inte vara det svenska Mumford & Sons, vi vill ju vara Maple & Rye och vi har vårt egna sound, säger Milton. Vi hoppas att ju mer saker vi släpper och ju mer vi utvecklas och fortsätter så kommer vi att hitta det och folk kommer förhoppningsvis höra det.

– I slutändan vill vi göra det vi tycker är kul och bra, och vad andra sedan definierar det som är egentligen otroligt oviktigt för oss, lägger Henrik till.

Med sin lättillgängliga indie-folk finns det troligtvis framtida möjligheter för licensering inom reklam och TV, planer som definitivt håller på att smidas.

– Vi har absolut tänkt på hur vi kan komma in i den världen. Vi ska till LA nästa vecka och har en spelning där ett synkbolag ska komma och lyssna så får vi se om de diggar det. Det ska bli kul att åka dit. Det är ju där väldigt mycket bra musik skapas och spelas. Och även film!

Kanske kommer dessa synkdrömmar uppfyllas i och med sitt resande. För ett annat önskemål om framtiden är just att få resa med sin musik och röra sig utanför sin hemstad Göteborg.

– Vi har haft en väldigt härlig sommar i och med att vi har haft möjlighet att åka runt lite, säger Henrik. Vi har varit i Oslo, Dalarna och fått åka till London och vi tycker att det är skitkul.

– Vi har haft turen att jobba med duktiga bokningsagenter som fixat spelningen i Oslo till exempel, där vi fick spela framför ganska mycket människor, säger Milton. Och att få resa är ju någonting vi alla tycker är väldigt roligt, och att få göra det samtidigt som man spelar musik är ju drömmen.

Författare:
Jonas Hallén

Fotografi:
Emil Daniel

Pin It on Pinterest

Share This