MANX: ”Musik som skapas på en dator kan bli rätt steril”

av | sep 25, 2019 | Framsida Startslider, Intervjuer

Maria Nyström har lämnat The Naima Train bakom sig och släpper nu sin första EP under projektet MANX via VÅRØ. Vi passade på att ställa några frågor till Maria inför releasen om hennes sätt att arbeta med samlingar och det tydliga temat på EP:n som är kopplat till havet.

Under våren har du delat med dig av två singlar och nu på fredag släpper du EP:n Shell som är din första större samling under projektet MANX. Hur känns det?
– Det känns typ lite overkligt! Jag har snickrat på dem sedan typ två år tillbaks och nu är det liksom bestämt att dem är färdiga. Jag har längtat ihjäl mig inför att få ut dem verkligen. Jag är inte bra på att hålla hemligheter så det ska bli så skönt att låtarna får finnas på riktigt nu.

Ett tydligt tema som skiner igenom samlingen är kopplat till havet och stränder. Hur kommer det sig?
– När jag skrev låtarna så befann jag mig på en riktigt bra plats i livet. Kände mig lugn och balanserad och som att jag gled fram på vågor. Jag ville hålla kvar vid den känslan och göra det till ett koncept. Jag kunde kanalisera en inre karaktär som låtarna föddes från, och hon är som ett lyckligt litet troll som bor på stranden. Det är den karaktären som är MANX.

Ditt sätt att arbeta med samlingar och rytmik är verkligen något jag beundrar, inte minst på låten Im giving u art. Hur brukar du tänka på processen kring det?
– Jag brukar få inspiration från små sekvenser av ljud. Det mesta går att få ut en väldigt unik känsla av om man ser bortom just låtbygget och bygger på en mer spontan upplevelse. Mycket musik som skapas på en dator kan bli rätt steril, men direkt när man jobbar med samplingar från verkliga livet så skapar det ett helt annat liv i musiken. En människoröst kan skapa en specifik känsla som man lätt kan bygga en miljö av. Jag inspireras mycket av att bygga skapa ambienser och sedan jobba utifrån det.

”Om alla de coolaste syntharna och pluggarna står uppradade framför mig i den coolaste studion i stan så kan jag lätt känna mig lite vilsen.”

Jag läste att du kom till den insikt att du behövde gå tillbaka till de dagar av sovrumsinspelningar för att finna tillbaka till din spontana kreativitet. Hur kom du till den insikten?
– I en proffsig studiomiljö finns det en annan sorts press på en. Jag har mycket närmare till lekfullhet och kreativitet om jag bara har enkla medel att använda mig av. Om alla de coolaste syntharna och pluggarna står uppradade framför mig i den coolaste studion i stan så kan jag lätt känna mig lite vilsen. Men hemma i vardagen har jag nära till flowet.

Är The Naima Train ett helt stängt kapitel för dig nu?
– Japp! Hehe. Nej men jag har en viss koppling till vissa av låtarna fortfarande såklart, men om jag skulle spela dem i dag så skulle det vara en MANX-cover på en naima-låt. Jag är helt enkelt inte där alls längre, varken soundmässigt eller identitetsmässigt. Men jag känner mig fortfarande stolt över allt jag åstadkom som Naima Train!

En av mina favoriter på EP:n är låten Tub. Kan du inte berätta lite om den?
– Åh men vad glad jag blir! Tub är typ min personliga favorit också. Inspirerades av The Streets när jag gjorde beatet. Det trasiga och uppchoppade blandat med ”don’t give up” på nåt sätt, svårt att förklara vad det är, men det är nåt med känslan. Det är en låt som jag hoppas både kan trösta och leda till gråt. Rekommenderas att lyssna till i bilen kvällstid för optimal effekt!

Vad är planen efter releasen av EP:n och kan vi förvänta oss att se dig på scen i höst?
– Vi drar till Wien och spelar på Waves festival i helgen i samband med släppet! Efter det är vi up for grabs, inga inbokade spelningar just nu! Men planer finns på riktigt skojiga hemliga grejer…

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Fotograf:
MANX

Pin It on Pinterest

Share This