Mando Diao: ”Nu har vi ingen hierarki kvar i bandet längre”

av | okt 30, 2019 | Artiklar, Intervjuer, Månadens intervju

Mando Diao är aktuella med albumet Bang. I en längre intervju med Popmanis Emma Isberg berättar bandets trummis Patrik Heikinpieti om bandets uppgångar och nedgångar, hur de har hittat tillbaka till sitt sound och varför de hela tiden ligger två album före.

Mando Diao. Bandet som debuterade 2002 med albumet Bring ‘em In och som sedan dess har hyllats för låtar som God Knows och Long Before Rock ’N’ Roll. Kanske har du dansat dig svettig till Dance With Somebody och kanske har din förälder yttrat orden “har du hört Mando Diao?” efter att Strövtåg i hembygden spelades om och om igen i alla mediekanaler som gick. Vare sig en har fastnat för bandets visor eller energiska rock, eller kanske något helt annat så är det många som är eniga; Mando Diao är Sveriges största rockband.

Eller det kanske beror på vem en frågar.

– Vi är väl ett rockband från början och det vi gör nu är rock men att vi är Sveriges största, det ligger nog i betraktarens ögon, säger bandets trummis Peter Heikinpieti.

Mando Diao är aktuella med albumet Bang som släpptes för bara någon vecka sedan. Att släppa en ny platta beskriver Patrik Heikinpieti som ångestfyllt.

– Det är alltid ångest när man släpper skiva men för oss har skivan varit klar i typ ett halv år så vi har liksom redan släppt den helt och hållet. Det är skönt när den väl är ute, men det är blandat med en hel del ångest. Inte så mycket för mottagandet, men framför allt när man tänker på branschen i dag och hur den ska nå ut, det är komplext.

Folk har skrivit fint om den, det måste vara skönt?
– Det är väldigt skönt. Vi känner själv att det är skiva som vi kan vara stolta över och något av det bästa som vi har gjort på länge.

I många recensioner har Bang beskrivits som bandets väg tillbaka till rötterna och trots att de har hoppat väldigt mycket mellan genres, inte minst med visskivan Infruset, så har de alltid haft en grund i rock, menar Patrik Heikinpieti.

– Det är många som säger att vi har hittat tillbaka till rötterna men det går liksom inte att jämföra med Mando Diaos första skiva Bring ’em In. Det var så mycket testosteron och uppkäftighet. Vi är mycket bättre på att spela och producera i dag och vi vet vad vi vill. Då var det mer skränigt och attityd och nu är känns det mer som att vi kan göra musik på ett bra sätt.

Hade ni en tanke om hur ni ville att albumet skulle låta?
– Vi ville testa att göra en gitarrplatta med en vision om att låtarna skulle vara enkla och korta, inga ballader, den får vara max en halv timme. Och vi lyckades med det. Det kändes som att vi kunde hålla ”gitarrvisionen” genom hela albumet.

”Det är kul att vi har fått den breda publiken som vi har, det ger oss större kreativ frihet.”

Att Mando Diao har lekt mycket med olika genres genom åren och varit orädda inför uppgiften att testa något nytt har inte varit till någon nackdel för dem, snarare en fördel menar Patrik Heikinpieti som beskriver bytet mellan olika genres som ett sätt att få en större kreativ frihet.

– Vi har många sidor i vårt band vilket är väldigt roligt. Vi skulle kunna göra en synthplatta och ingen skulle höja på ögonbrynet. Det finns inte så många band som skulle kunna göra det. Och det är kul att vi har fått den breda publiken som vi har, det ger oss större kreativ frihet.

I och med att Bang skulle släppas gjorde bandet en “Spotify takeover”, något som blev hånat hos många på sociala medier som menade att bandet hade tappat sin rockcred.

– Jag såg det, men vi garvade mest åt det. Folk får tycka vad de vill och det är nog något som kommer med att man har släppt en ny platta. Vi ser det som ett kvitto på att vi har slagit igenom och att folk ser oss. Vill de hata så får de hata.

Genom åren har bandet kantats av intriger som har varit mer eller mindre synliga i media. 2015 hoppade bandmedlemmen Gustaf Norén av, något som gjorde att bandet syntes mer i media för att synliggöra splittringen snarare än fokus låg på den musik som de producerade.

– Det var några år som var väldigt tuffa och ingen visste vad vi gjorde, det var mycket konflikter. När Jens kom in (Siverstedt reds.anm) efter att vi hade bestämt oss för att fortsätta så tog det några år för oss att bygga upp bandet och spela ihop.

– Vi brukar beskriva bandet som en familj och att vi är ute på en klassresa. Man bor på varandra hela tiden och det tog ett par år att hitta något nytt. Efter Good Times kändes det verkligen som att vi var bättre än någonsin.

”Tiden kanske läker alla sår.”

Varför tror du att det blev mycket fokus på avhoppet?
– Det har varit mycket fokus i Sverige på det, det är nog ett svenskt fenomen att gotta sig andras privatliv och man får nog inte vara profet i sin egen hemstad. Men efter den senaste plattan så har det inte varit lika mycket. Vi har haft bandet utan Gustaf i fem år, tiden kanske läker alla sår.

Känns det som att ni är bättre än någonsin?
– Ja, verkligen. Alla spelar bättre och det känns bättre. Vi har gått i gruppterapi med bandet för att lära känna varandra bättre och vi utmanar varandra för att hitta sätt för att lära känna varandra och må så bra som möjligt. Det är något som jag rekommenderar alla band att göra.

Han berättar att de har gått i terapi tillsammans för att stärka gruppen och synliggöra eventuella bråk innan de blåses upp.

– Vi reser mellan 150-200 dagar per år och då måste vi ha verktyg för att kunna lösa gnabb och bråk inom gruppen. Tidigare var vi rätt konflikträdda i och med att Gustaf försvann och det blev osäkert men vi har byggt upp den här styrkan nu och vi jobbar på det aktivt.

Det låter som att Mando Diao är som en relation?
– Absolut, en relation med fem stycken i. Det kan vara komplicerat ibland, men just nu är det enkelt. För oss är det här det enda vi vill göra.

Att hitta tillbaka till varandra är en sak men att även hitta sätt i den musiken som man vill göra är en helt annan. Men en grundtanke bakom bandets sound finns kvar men Patrik Heikinpieti berättar att de har hittat en ny, mer fungerande grund att stå på.

– På Gustafs tid var det mer Gustaf och Björn (Dixgård reds.anm) som skrev låtarna. Nu har vi ingen hierarki kvar i bandet längre och ingen tydligt ledare på det sättet, förutom att Björn är frontfigur. Men när det kommer till skapandeprocessen så är det ett större fokus på att det ska bli bra tagning ihop snarare än individuellt.

Eftersom att Mando Diao är “så jävla produktiva” som Patrik Heikinpieti beskriver det så är det redan i full gång med att spela in nästa skiva.

– Vi ligger alltid en skiva före. Den skivan som vi släppte nu är old news för oss och nu håller vi på att spela in nästa platta. Vi har en ny tanke om att gå tillbaka ännu mer till basics. Vi vill göra ännu enklare inspelningar och göra allt live, mer än så kan jag inte berätta.

Hur är det att vara Mando Diao nu?
– Det låter klyschigt att säga att det är best time ever men lite så är det. Vi har gått igenom en hel del skit i det här bandet och det var 50/50 om vi skulle lägga ned bandet helt där ett tag men vi valde att ta den vägen och kämpa oss tillbaka. Nu kan man uppskatta allt jobb som vi har lagt ned och hamnat där vi är idag.

Nu ger sig Mando Diao ut på en lång Europaturné som under nästa år landar i några få spelningar på hemmaplan.

 

Författare:
Emma Isberg, Redaktör och skribent

Fotografi:
Emil Daniel

Pin It on Pinterest

Share This