Maja Francis: “Det är så jävla fint att få känna saker”

av | jun 8, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Maja Francis är aktuell med EP-serien Cry Baby, där den första delen släpptes i mars och den andra får vi ta del av i början av den 15 juni. Mittemellan de två släppen, får jag en timme för ett samtal med artisten som bär på en unik röst och en sårbarhet som jag både imponeras av och avundas. Vi pratar om inspiration och musikskapande, om vikten av att våga visa känslor, prestationsångest, och att det bästa och värsta i livet ofta är detsamma.

Maja Francis växte upp i ett hem där musiken alltid var närvarande och med en pappa som ägde en skivbutik. Hon har velat sjunga så länge hon kan minnas, men det började vid pianot hemma hos föräldrarna i Ängelholm. iI mars släppte hon Cry Baby pt. 1, den första delen i en EP-serie. Den skildrar Maja Francis egna känslocykel och vikten av att våga känna, gråta och uttrycka sina känslor. Samtidigt omges den av Maja Francis typiskt glittriga, rosaskimrande och drömmiga stil. Jag frågar Maja Francis lite om vad EP:n betyder för henne, och hur temat och budskapet kom till.

– Hela livet har jag haft den här ständiga “cykeln”. Men jag har alltid lyckats trycka bort när jag mår dåligt, liksom alltid lyckats välja den glada jag. Innan tänkte jag att det är den sidan av mig som folk vill ha, vilket har gjort det svårt att må bra och kunna skapa.

Maja Francis berättar om en depression och ett break-down då hon låg på sin väns golv och bara hade ont, och varken ville eller orkade mer. Men hennes vän fick henne att inse när hon låg där på golvet att det är okej att ha ångest, att gråta och att inte orka. Hon bestämde sig för att hon skulle stanna i den känslan och se vad som fanns att hämta. Och det gjorde det lättare att komma ur det, berättar hon.

– När jag ibland tog mig ut frågade folk hur jag mådde och jag svarade att det inte var så bra, att jag hade ångest. Ibland är det obehagligt för folk att höra det, men hade vi alla gjort det mer så hade det nog inte varit så svårt att ta emot. Det var det som till slut blev Cry Baby. Det är så jävla fint att få känna saker, även fast det är pissjobbigt. Så istället för “cry baby” i bemärkelsen gnällspik, så tänkte jag att det skulle vara cry baby som i “gråt, älskling”.

”Jag tänker alltid att inspirationen ska komma när jag mår som sämst, men då kommer ingenting”

“FEEL”, “BREAK”, “GROW” och “SHINE” är de fyra delarna i känslocykeln, som gestaltas i form av korta moodtracks i EP-serien. De två första stadierna i cykeln finns med på Cry Baby pt.1, tillsammans med fyra andra låtar. Francis berättar att den andra delen alldeles snart ska till mix, och att hon varit instängd i studion i sjutton dagar i sträck. Cry Baby pt.2 innehåller slutet på känslocykeln, stadierna “GROW” och “SHINE”, samt tre nya låtar. Hon berättar förväntansfullt att den släpps i juni, hon längtar. Jag undrar varför hon valde att dela upp EP-serien i två. 

– Det finns egentligen ingen anledning till att jag delade upp den. Det var mer att jag var klar med den första delen och bara ville släppa något. Jag kan verkligen älska album, men ibland kan jag vilja ha en mer snabb, intensiv kick för att sedan få en till. Som två jättestarka ingefärshots typ.

Vi fortsätter att prata om processen bakom hennes musikskapande och i vilka situationer inspirationen är som starkast. Maja Francis berättar att när hon skapar musik måste hon oftast sitta själv och bara spela. Och ibland dyker en tanke, textrad eller melodi upp i huvudet som hon sedan spelar in på röst-memot.

– Inspirationen kommer ofta vid konstiga tillfällen. Jag tänker alltid att den ska komma när jag mår som sämst, men då kommer ingenting. Jag tror att inspirationen kommer någonstans i “GROW”. Eller “FEEL” och “GROW”, där kommer den.

Inspiration är ju något som ibland bara dyker upp, men också något vi ofta hämtar från andra. För Maja Francis har främst kvinnliga artister varit en stor källa till inspiration. Hon nämner artister som Carole King, Joni Mitchell, Mariah Carey, Sia och Lady Gaga.

– Det är väldigt mycket “the ladies”. Mamma spelade mycket Carole King och jag hittade någon Joni Mitchell-skiva hemma hos mormor. Tjejer har verkligen inspirerat mig, alltid, och fortsätter att göra det. Jag fastnar ofta för lite weird röster, de som har något eget och dramatiskt över sig.

Att inspireras och influeras av andra artister är såklart viktigt och kanske oundvikligt om man själv är artist, men jag undrar om det inte också kan leda till en viss prestationsångest och till en destruktiv jämförelse med andra. Francis svarar att det absolut finns mycket prestationsångest inblandat i hennes musikskapande, och att hon försöker jobba med att släppa på den. Hon berättar att det tidigare var mycket lek, men i och med framgång kom också ett visst allvar. När hon fick fler lyssnare och fler spelningar växte samtidigt en prestationsångest fram. Och det är nog jämförelsen som begränsar mest för Maja Francis.

– Prestationsångesten kväver mig bara, men är skitsvår att bli av med. Jag försöker att gå tillbaka till lekfullheten som fanns där i början. Får jag in leken kanske prestationsångesten försvinner lite. Inget spelar någon roll om jag mår dåligt ändå. Jag måste påminna mig om att jag gör det här för mig själv och för att få utlopp för mina egna känslor.

Jag frågar Maja Francis om hur hennes liv och vardag ser ut just nu. Hon berättar att hon har haft ynnesten att bara kunna ägna sig åt musik sedan ett år tillbaka, men tidigare alltid arbetat extra i butik eller på café. Trots att hon är tacksam över möjligheten att kunna försörja sig på musiken, så kan hon ibland sakna butiks- och caféjobben. Mötet med människor som fanns där finns inte på samma sätt i hennes vardag längre. Jag ber henne nämna det bästa respektive det värsta i livet för henne just nu.

– Det är väldigt lyxigt att jag i princip får bestämma helt själv över min egen tid, det är helt fantastiskt. Men det är också det som är det sämsta kanske. För att jag har noll rutiner och det kan ibland göra att jag blir kaos. Det är som att det bästa och det sämsta är samma sak. Jag känner mig så fri, samtidigt som jag känslomässigt kan bli lite kaosig av det. Jag försöker att ha rutiner, jag är inte så bra på balans, men det är något jag strävar mot.

Maja Francis ler och berättar att det bästa också är att hon är kär, sedan stannar hon upp en sekund och säger med ett skratt att det samtidigt också kan vara det värsta.

– Jag ger väldigt mycket kärlek, när jag blir kär blir jag väldigt kär. Sjukt att det bästa och sämsta verkligen kan vara samma sak, det ska jag ta med mig idag.

”Jag försöker att gå tillbaka till lekfullheten”

Tittar en på Maja Francis som artist så finns det så mycket mer där än bara musiken. Hon har målat upp en hel värld kring sig själv och sina låtar. Kläder, smink, videos och loggor verkar väl genomtänkta och lika mycket en del av artisten Maja Francis som hennes musik är. Maja Francis berättar att utöver att få sjunga och stå på scen, så är leken med det visuella det bästa med att vara artist.

– Det har blivit att jag har gjort mycket av det själv, att jag har en idé och sedan kan få hjälp att verkställa den. Det handlar inte om ett kontrollbehov, att jag måste göra allt själv, utan det är mer för att det är det som gör mig lycklig. Hade jag inte hållit på med musik hade jag nog gjort det ändå, lekt med det visuella.

Då blir jag förstås nyfiken på om det också finns något hon upplever är mindre kul eller till och med jobbigt med att vara artist.

– Den lilla skalan jag har fått känna på det, så är det att alltid på något sätt vara utåt. Jag älskar ju att hålla på med musik, men jag fattar också att den inte fyller på den där grundsjälvkänslan. Jag måste påminna mig om det, annars blir det ganska tomt tror jag. Jag kan ibland känna att jag inte vet vad som är verkligt till slut.

Maja Francis fortsätter att berätta att hon är person med mycket berg- och dalbanekänslor, vilket har gjort det svårt att vara den som gör till exempel intervjuer. Men nu försöker hon vara ärlig och alltid vara sig själv, det gör det mycket lättare. Jag undrar då hur hon brukar känna inför spelningar, om nervositet är något hon får kämpa med. Hon svarar att det kunde ta över förut, men att det oftast inte gör det längre.

– Jag är alltid nervös inför en spelning, men på en rimlig nivå. Det beror såklart på vilken situation det är. Jag skulle sjunga en låt på min väns bröllop för några veckor sedan, då var jag så nervös att jag skakade när jag sjöng. Kunde inte titta upp, som att jag aldrig hade sjungit för folk innan. Men det är klart att det var ett särskilt känslomässigt tillfälle. Jag tycker att nervositet är något så fint egentligen.

Vi avslutar samtalet med att prata om var Maja Francis stod i sin karriär för inte många år sedan, och var hon är nu. Hon berättar om hur hon ringde runt till alla möjliga ställen och frågade om hon kunde få spela, hur hon kånkade med sig sitt piano själv, hur hon gick back på varje spelning och hur hon sjöng när det ofta inte var en enda människa som lyssnade. Hon berättar hur roligt det var, men samtidigt väldigt kämpigt. När jag sedan frågar vad hon är mest stolt över i sin musikkarriär blir svaret så självklart.

– Gud, vad jag höll på, jag gav mig inte, så envis på något sätt. Det är jag stolt över. Och att jag har vågat, typ. Det låter klyschigt kanske, men att jag har vågat säga nej till saker som inte känts rätt. Att jag inte tagit genvägar, att jag vågat bryta ihop och vågat vara mänsklig. Det är jag nog mest stolt över.

Författare:
Klara Ågren, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This