Quvenzhane? on set with Dwight Henry

Foto: Nonstop Entertainment.
Titel: Beasts of the Southern Wild Premiär: 11 januari 2013 Regi: Benh Zeitlin Medverkande: Quvenzhané Wallis, Dwight Henry, Jonshel Alexander

Ibland, under året som går med storfilmer och förväntade kritikerfavoriter, dyker en film upp från ingenstans och knockar en till golvet. Benh Zeitlins regidebut Beasts of the Southern Wild är en sådan film, som både är en skildring av hårda livsvillkor och en hyllning till barndomens fantasi.

I området ”Badkaret” i sydligaste Louisiana bor sexåriga Hushpuppie med sin alkoholiserade pappa Wink. ”Badkaret” är ett självständigt mikrosamhälle som byggts och bebos av olika utstötta människor, som trots de hårda villkoren trivs. Kontakten med världen ”norr om vallen” är obefintlig, men när en annalkande storm hotar tillvaron gör den sig alltmer påmind.

Beasts of the Southern Wild utspelar sig i en hård och väldigt verklig miljö. Men eftersom hela berättelsen sker genom Hushpuppies ögon läggs ett drömskt skimmer över den hårda verkligheten, där de grymma omständigheterna blir till ett äventyr att uppleva. Det betyder inte att de verkliga problemen förringas, vilket hade kunnat bli problematiskt. Likt Debra Graniks Winter’s Bone är Beasts of the Southern Wild snarare både rättfram socialrealism och storslagen saga på samma gång. Den episka känslan understryks av musiken, som inte sällan påminner om något från Sagan om Ringen. Det kan låta malplacerat, men passar perfekt.

Rollerna i filmen spelas av amatörer, vilket uppenbarligen varit ett bra beslut. Dwight Henry som den sjuklige Wink väcker både fruktan och sympati i en komplicerad roll och Quvenzhane Wallis gör en enastående (rättmätigt Oscarnominerad) prestation som Hushpuppie. Det är en karaktär som kräver väldigt mycket av sin unga skådespelare, som höjer filmen ännu en nivå.

Beasts of the Southern Wild är, kort sagt, en fantastisk upplevelse. Benh Zeitlin har med sin första långfilm satt ribban högt för sig själv, men det verkar vara ett hopp han klarar av med lätthet.

Bäst: När Hushpuppie och Wink efter stormen färdas i en väldigt improviserad motorbåt.
Sämst: Inget.
Se även: Redan omnämnda Winter’s Bone, en liknande film på helt andra villkor.

Pin It on Pinterest

Share This