LYSSNAT – VECKA 39

av | Sep 22, 2017 | Artiklar, Läsvärt, Lyssnat, Ny musik

Francis Xavier

Francis Xavier besitter någon slags magisk technokänning ända ut i fingerspetsarna och Pop Kulture är ett electromusikaliskt vidunder. Låten genomgår diverse kostymbyten, men gör detta så skickligt att en knappt märker det förrens efter det har hänt. Elementen förenas på ett oväntat sätt, låten är lika självklar som den är ombytlig och lämnar en med en känsla av att de dryga sju och en halv minutrarna är lång ifrån nog.

The Lemon Twigs

Bröderna i The Lemon Twigs har i Why Didn’t You Say That? lyckats landa i någon form av retrovurm a la 70-tal och spetsiga kragar, något säger mig att singeln skulle göra sig lysande på vinyl. Oavsett hur en väljer att lyssna så bör en kolla in duons dagsfärska EP som släpptes idag.

Pépite

Jag har inte den minsta aning om vad Pépite sjunger om i Reste Avec Moi mer än att det enligt Google Translate betyder det “stanna hos mig”. Tonerna är vackra och bär på det drömska soundet en finner i bland annat Melodys Echo Chamber och Beach House musik men mer extrovert en drömsk. Reste Avec Moi är en fransk psykedelikeflirt av rang med andra ord.

Andrew Weatherall

Det är svårt att sätta fingret på hur Spread A Haze (And A Glory) från Andrew Weatheralls kommande LP Qualia egentligen låter. Det är bortom de slentrianmässigt utmejslade genrebåsen vi musikjournalister så gärna använder. Weatheralls toner påminner mig om ettTarantinosoundtrack med rykande pistolmynningar ihopslaget med The Life Aquatic för att sedan bli något helt annat och odefinierbart. Spread A Haze (And A Glory) vaggar in en i musiken, nästintill som meditativa avslappningscds, men med helt motsatt effekt, musiken gör mig istället nyfiken.

Norbert Lukacs

Avskalat, långsamt och lo-fi tycks vara ledorden i Garden (feat Nina K) men tro inte att det på något vis skulle göra musiken tråkig. Istället skruvar Garden ned tempot på tiden och skapar någon form av andrum. Lukacs och Ninas röster kompletterar varandra fint, de har samma lugn, bräcklighet och tyngd i sig som gör att låten får en viss svärta. På många sätt passar musiken bra till höstens ankomst och sommarens bortgång, detta är skymningsmusik för de dystra personerna som kanske behöver någon att hålla i handen.

 

Författare:
Amanda Båmstedt, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This