LYSSNAT – VECKA 35

av | aug 31, 2018 | Lyssnat, Ny musik

Popmanis redaktion lyssnar dagligen igenom mängder med ny musik. Varje fredag tipsar vi läsarna om den senaste veckans upptäckter.

Laura Misch 

Den otroliga brittiska saxofonisten, sångerskan och producenten Laura Misch tar jazzen i sin egen riktning. På självständigt DIY-vis skapar hon i I Adore ett stort ljudlandskap centrerat kring sin saxofon och omslutet av vibrerande elektronisk produktion och trummaskiner. När hon spelade på Sofar Sounds i Göteborg för två veckor sen tog hon med sig hela sin imponerade looporkester där hon själv är både deltagare och dirigent. Och för dig som känner igen hennes efternamn: ja, hennes bror heter Tom.

Young the Giant 

Det är beundransvärt hur Young the Giant utökat sin mästerliga blandning av kompetent indie-rock och lättillgängliga folk-pop med mer experimentella elektroelement. De har sedan sitt debutalbum från 2011 gradvis uppgraderat sina energinivåer och när vi nu närmar oss nya albumet Mirror Master har vi fått både Coldplay-doftande Simplify och nu den något mer excentriska popdängan Superposition. Synkoperade mandolinmelodier samsas med synthmattor från yttre rymden. Mer sånt här tack!

daste 

Här har vi en australiensk trio som bildades bara förra året och sedan dess skrivit, producerat, spelat in och nu släppt sin debutsingel. Thinkin’ Of ligger med sin lågmälda kombination av sparsmakade elektroniska element och stilla gungande funk precis rätt i tiden. Låtens krispiga klarhet och drömmiga synthar släpper aldrig sitt trygga grepp om lyssnaren. Det är skönt det här. Släpp ett album nu tack!

Olivia Grace 

Olivia Grace låter lite som om Oh Wonder blev ledsna och värvade Lana Del Rey. Med sin svepande och luftiga röst sjunger hon fallande melodier i ett släpigt tempo, fyllt av de sorgset självdestruktiva texter som karaktäriserar mycket av Del Reys musik. Med endast ett låtsläpp om året de senaste tre åren har Olivia Grace varit väldigt återhållsam med sin musik, men förhoppningsvis får vi höra mer av hennes snåriga, fängslande mörka pop framöver.

Louis Cole 

Louis Cole har gjort sig ett namn inom funkscenen både genom sina korta och komiska musikvideor på YouTube och som en del i neo-funkbandet KNOWER. Nu när han släpper sitt första album på sju år är det en blandning av alla hans kvalitéer. Ibland rör det sig, precis som i fallet KNOWER, om en ljudbild som kan liknas vid en slags futuristisk version av Vulfpeck i högre tempo, och ibland om mjukare och mer finstämmiga elektropopstycken som Things och Phone där Cole visar sin mer seriösa sida mer i stil med hans tidigare album. Väl värt en genomlyssning.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This