LYSSNAT – VECKA 32

av | aug 9, 2019 | Lyssnat, Ny musik

Popmanis redaktion lyssnar dagligen igenom mängder med ny musik. Varje fredag tipsar vi läsarna om den senaste veckans upptäckter.

YACHT 

Innan YACHT släpper sitt album Chain Tripping i slutet av månaden låter de oss leka med SCATTERHEAD. I den här experimentella konstpopen tar sig Jona Bechtolt & co fram med hjälp av med stolpiga melodier och skeva rytmer, möjligtvis till följd av att AI i det här fallet har varit ett centralt verktyg i låtskrivarprocessen. Med starka Kraftwerk-vibbar och visst no-wave-manér är det taktfast, svängigt och upplyftande lekfullt.

ORA THE MOLECULE 

Ora The Molecule verkar ha ett ohämmat förhållande till låtskrivande. På Salé sjunger norska Nora Schjelderup på såväl italienska, franska och spanska – om salt. Jag brukar välkomna låttexter som inte bara handlar om de vanliga ämnena och att dessutom rama in det på ett nyskapande och intressant sätt är någonting som Ora The Molecule lyckas galant med. Gång på gång är det fascinerande och deras dansanta, mystiska, trallvänliga och uppfräschande musik tar jag emot med öppna armar. 

BAD 

En lättsam och lekfull låt som får vilket huvud som helst att gunga och varje ansikte att ge ifrån sig ett genuint stank face. Det går inte att förneka de otroliga likheterna till fjolårets Janelle Monáe-hit Make Me Feel, såväl i röst som genomgående känsla, vilket väl enbart är en bra sak. Men det är förstås Prince som är den faktiska roten till den sexiga rytmfunken som rinner ner över Sweat under sommarens värmebölja.

IDLES

Trots den djuriska framtoning som vid första anblick präglar IDLES, har I Dream Guillotine, precis som deras tidigare alster, ett väl uttänkt budskap eller personlig berättelse till grund, den här gången om arbetarklassens plats i samhället. Med kraftiga punktag, envetet och rytmiskt driv likt sina lika rastlösa kollegor i Viagra Boys fortsätter IDLES att imponera och få oss att vilja otåligt hoppa in i närmaste moshpit i en kombination av lycka och upprorslängtan. 

ESTHERLIVIA 

Levererar en egen spin på scandipop som tyngs av tjocka kickar i ett återhållsamt tempo ihop med djupa bassynthar och melodidrivna refränger. I’m Going Home innehåller en smärre skevhet, som en spricka i en poppig fasad. Det för med sig en twist med något mörkare undertoner, en tendens som konsekvens kan höras i ESTHERLIVIAs tidigare släpp. Snart kommer också en EP, som förhoppningsvis ska bli intressant lyssning. 

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This