LYSSNAT – VECKA 30

av | jul 24, 2020 | Artiklar, Lyssnat, Ny musik

Popmanis redaktion lyssnar dagligen igenom mängder med ny musik. Varje fredag tipsar vi läsarna om den senaste veckans upptäckter.

Väg 

Väg är en gren som växer från den klassiska svenska proggens stam och gör sig lika mycket hemma bland dagens slackerindiemusik. På Vårdslösa dar hör vi precis lagom slapp retrorock med socialrealistiska texter och glimten i ögat. Intressant är också den lite speciella konstellationen till uppbackning på skivbolagssidan, i och med reklambyrån Snask som utgivare. Otippat men kul att de märker ett bra band när de hör det.

Ashnikko

Med hjälp av TikTok och en jäkla massa egirls skapade Ashnikko snabbt en hängiven fanbase med fjolårets briljanta EP Hi, It’s Me. Sedan dess har hon konsekvent fortsatt att släppa skruvade electropoplåtar med influenser från allt från country till trap till nu metal.
Tillsammans med producenten Slinger har Ashnikko skapat Daisy. Låten följer i samma blå ådra som tidigare; full av rättfram sexpositivitet och uppfriskande obryddhetsfaktor.

Mikael Landén

Precis som resten av Mikael Landéns senaste alster är Up? som att svepa en mjuk filt omkring sig. Han beskriver det själv väldigt bra: som en blandning mellan Ted Gärdestad och Tame Impala. Även namn som Tycho och Bibio ligger nära till hands. Atmosfäriskt blir det i alla fall. Ännu mer så när Carl Sagans lugnande röst lånas för att förklara högre dimensioners svårbegripliga natur genom Edwin Abbotts metaforiska berättelse Flatland. Mysfilosofi!

CHARLOT 

Med singeln Better When It’s Dark levererar nederländska debutanden CHARLOT mystisk och teatralisk pop. Låten inleds med lekfullt fiolplock och som för en sekund slänger en direkt tillbaka till mellanstadiets Panic! At the Disco. Men vi är snabbt tillbaka i nutid, för vi snackar egentligen inte alls emopop här. Better When It’s Dark är mer stöpt i modern popform insvept i stråkar, där hennes melodier
snubblar fram i ett fängslande tempo.

Mary Lattimore

Mary Lattimores glittrande ljudlandskap hänger i luften med ett bitterljuvt lugn. Här är Lattimores harpa det ledande instrumentet och omgivs av böljande elektroniska element. Det för dels tankarna till jordnära och strängbaserade ambienta kompositörer som Helios, men också mer experimentella sådana som Kelly Moran. Vad det dock aldrig blir är anonym yogamusik och dussinambiens, istället finner vi i Sometimes He’s In My Dreams ett eget uttryck som berör med små medel.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This