LYSSNAT- VECKA 26

av | jun 28, 2019 | Lyssnat, Ny musik

Popmanis redaktion lyssnar dagligen igenom mängder med ny musik. Varje fredag tipsar vi läsarna om den senaste veckans upptäckter.

Franc Moody

Den discodrivna duon Ned Franc och Jon Moody följer upp fjolårets fantastiska debutalbum Dance Moves, som fått många fötter att tvångsmässigt röra sig på dansgolven. I alla fall om de jag fått bestämma över. Som vanligt är funken ständigt närvarande, med grundläggande influenser som Parliament och Sly Stone, samtidigt som passar väl bredvid modern svängig house som Purple Disco Machine.

Augustine 

Äntligen släpper den mycket lovande indieprinsen Augustine sin debut-EP! Förutom de tidigare singlarna Luzon och A Scent of Lily får vi tre nya spår som är en någorlunda balanserad fortsättning på de två första smakproven och passar väl in med dessa. Lyssnar en på titelspåret Wishful Thinking är risken hög att en drabbas av akuta frihetskänslor och transporteras till varma, sorglösa sommardagar.

Kiltro

Trots dess nylonsträngande värme finns det en kuslighet i det nästan maniska driv som präglar chilensk-amerikanske bandet Kiltros nya låt The Hustle. Sångaren Chris Bowers-Castillo får det att låta lite som att James Blake hade spelat latinamerikansk musik på nylonsträngad gitarr, fortfarande med samma melankoli i falsett. 6:e juli får vi debutfullängdaren Creatures of Habit.

Keyra 

In My Shoes är en låt om slitet som indieartist och den integritet som krävs i det arbetet. Här finner vi en ovanlig mix av element som normalt sett kodas till vitt skilda musiktraditioner. En analog metronom, skivscratch anno millenieskiftets hip-hop, det hårt distade gitarriffet som för tankarna till 00-talets alternativa rock och en theremin som överraskande letar sig in i refrängen. Minst sagt fräscht och musikaliskt oväntat.

Michael Kiwanuka & Tom Misch

Två fantastiska musiker har slått sig samman. Med de tydliga funk- och discoinfluenser som finns här, är Tom Mischs influens över instrumenteringen och kompositionen uppenbar. Tyvärr får vi inte höra hans röst, men Michael Kiwanukas falsett i refrängen räcker gott och är något av en kontrast till såväl de finstämda akustiska låtar som Home Again och energiska gospel som Black Man in a White World han gör på egen hand.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This