LYSSNAT – VECKA 26

av | Jun 29, 2018 | Lyssnat, Ny musik

Popmanis redaktion lyssnar dagligen igenom mängder med ny musik. Varje fredag tipsar vi läsarna om den senaste veckans upptäckter.

JONATHAN SOMETHING

Texten till Jonathans Sometings senaste singel bygger på vetskapen om att en säger att en är ”fine” istället för att gå in på hur extra jävla överdåligt en egentligen mår. På knappt två minuter hinner det låta skränigt glatt musikmässigt, med skumma trumljud och klaviaturer i bakgrunden. Till detta får vi höra hur icke-fine Jonathan faktiskt mår när han skär sig på martiniglasfötter. Det är vardagsmisär, handklappsvänligt och dansant, en perfekt sommarlåt med andra ord. Och när det är så enkelt att känna igen sig i Jonathan Somethings andra singel kan vi bara se fram emot vad som härnäst komma skall.

KLUSTER 

Femmannabandet Kluster har just släppt sin debustkiva civic, efter ett pärlband av singlar under våren. Totalt elva låtar och 33 minuter indieperfektion med musikaliskt smart dramaturgi – detta är en skiva som förtjänar att lyssnas på från låt ett till låt elva. Såväl instrumenten och ljudbilderna som sångaren Linnea Halls röst utforskar i alla låtar nya utrymmen och det är svårt att inte ständigt hitta en ny favoritlåt på skivan. civic tappar aldrig i energi och även de långsammare låtarna är överraskande utåt, men för dansdansdans tills solen går upp igen rekommenderar jag särskilt Tightrope och Over my head.

LEGS 11 

Det elektroniska norska bandet Legs 11 bestämde sig också de för att välkomna sommaren med en sommarplåga, och tack och lov för det. Personligen gillar jag varken techno eller rave, men trots allt hamnar en ju alltid på ett par per sommar ändå. Och min förhoppning är nu att minst ett av dem ska spela Cruel summer. Med sin blipblopljudbild och de elektroniska blåsljuden, samt den tydliga discoflörten är detta en perfekt dansa-i-skogen-i-timmar-låt. Den är inte för monoton heller, och har tack och lov både brygga och refräng, och dessutom doakörer som förgyller det hela ännu mer.

SUDAKISTAN 

Som andra singel från kommande albumet Swedish Cobra släpper Sudakistan den snudd på sju minuter långa singeln Wiplash. Att den är lång är det inget snack om, men varje sekund är väl spenderad och hypear det kommande albumet ytterligare. Med ett intro som med hjälp av trummor stiger till en liten extas och ett tempo som ständigt skiftar vet en som lyssnare aldrig vad en ska förvänta sig. Överlag är skränigt och distat och lite bråkigt, samtidigt som det är fantastiskt psykedeliskt och melodiöst, precis som en hoppades när en först tryckte på play.

TIMO RÄISÄNEN 

Med ett långt förflutet på den svenska popscenen är det svårt att inte jämför allt Timo Räisänen gjort med både vad han själv gjort innan, och med vad hans tidigare bandkamrater gjort och gör. På senare år tycker jag det varit något ojämt, eller egentligen tycker jag nog ingenting riktigt levt upp mot hans solodebut Lovers Are Lonely, även om det funnits tomtebloss under årens gång. Efter förra årets svensksjungna skiva Tro, hat och stöld släpper han dock nu en till singel, även den på svenska. Och äntligen börjar det glimma till ordentligt. Det är hårda gitarrer och smutsigare, inte så jävla glatt och arg sång. Diskbänksrealism och uppenbarligen sprit. Följer han upp detta med en skiva i samma anda kan det bli det bästa Timo Räisänen någonsin gjort.

Författare:
Clara Kron, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This