LYSSNAT – VECKA 16

av | apr 17, 2020 | Lyssnat, Ny musik

Popmanis redaktion lyssnar dagligen igenom mängder med ny musik. Varje fredag tipsar vi läsarna om den senaste veckans upptäckter.

The Phenomenal Handclap Band

Bandet med det fenomenala namnet har efter åtta år återvänt med sin psykedeliska synth-funk. Skyline tuckar nästan på som någonting som skulle kunna komma ur John Carpenters hjärna, om hade fått en proggfas. Dessutom kommer vi att få höra mer av deras utspejsade musik i maj då det vankas nytt album.

Empress of 

Skivans inledande spår, med rösten av Lorely Rodriguez mamma, är lika dansant som den är rörande stolt. Det är en röst som ger återkommande stöd och råd, och även djup, till skivan. I låtar som Love Is A Drug och Give Me Another Chance ryms en öppen sårbarhet, men med en självsäkerhet som också genomsyrar albumet i övrigt. Det här är ett album som förtjänar att ligga högt på årsslutets albumlistor.

Remi Wolf 

Remi Wolf blåste redan förra året fräscha pop-vindar med debut-EPn You’re A Dog! som doftade både funk, psych, bedroom pop och modern r&b, med en lekfullhet och glädje som lätt smittar av sig. Den nya singeln Woo! hörs många influenser, men det är lite som att Amber Mark high-fivear Oliver Tree och Ashnikko tar ett chill pill. Passar rätt in bland den nya vågen unga artister som omdefinierar modern pop!

L’Impératrice 

L’Impératrice följer upp 2018 års glänsande stiliga fulländare Matagari med en första singel, en minimal funkig nu-disco som de fortsätter bemästra så bra. Trots att det franska språket klär sig så väl i melodiskrud, förbarmar sig bandet i vanlig ordning över oss icke-frankofiler och ger ut en tvåspråkig dubbelsingel.

Midwife

Forever är en platta doppad i sorg och en hyllning till Madeline Johnstons nära vän. Trots sin lågmäldhet är inledande 2018 en brutal konfrontation med ett självmords efterdyningar. Skivan alternerar mellan fuzzdränkt röst och gitarr och sparsamt plockade toner, vilket växelvis tynger ner och lättar upp de långsamt drivande låtarna. Forever är inte upplyftande, men det är förbannat bra.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This