LOVA: ”Min identitet ligger i mina texter”

av | jul 4, 2019 | Artiklar, Intervjuer, Månadens intervju

Ända sedan LOVA släppte sin debutsingel You Me and The Silence har hon dominerat såväl topplistor som radiostationer med sina ärliga texter om kvinnors vardag och problem som vi dagligen stöter på. Nu gör hon sig redo för att släppa en EP och efter det, väntar ett efterlängtat debutalbum.

När jag ringer upp LOVA så är hon mitt uppe i en session. Linjen är lite dålig ned till källarlokalen där hon spenderar större delen av sina dagar, en tid då skapandet och textförfattande upptar nästintill all hennes tid. Hennes andra EP ska släppas i slutet av sommaren och sedan arbetar hon på sitt efterlängtade debutalbum.

LOVA har sedan debutsingeln You Me and The Silence presenterat sig som en artist som är väldigt rättfram och har tydliga åsikter. Hon har skildrat hur det är att leva som kvinna i dagens samhälle och skrivit texter om strukturella problem som vi tampas med varje dag. När hon nu är inne i processen av att skapa sitt debutalbum så har hon tänkt lite annorlunda och kommer att visa upp en mer sårbar sida av sig själv.

– Jag tror att jag använder musiken för att samla upp en massa attityd och hålla uppe en fasad. Det är läskigt att vara sårbar, det är lättare att bara gå till attack och peka fingret till andra. Jag håller på att jobba på ett album nu och där vill jag verkligen att det ska kännas äkta och hundra procent jag. Jag vill våga visa de råaste känslorna och våga visa lite smärta. Det är lättare att skriva om andra och att skriva om lättare saker än det som egentligen betyder något och gör ont.

– Jag vill att folk liksom ska lära känna mig både utan och innan, och kunna lyssna på mitt album och veta vem jag är och vart jag står.

”Precis som mina texter och jag som person så vill jag att mitt sound ska utvecklas.”

Vi pratar om hennes debutsingel You Me And The Silence som blev otroligt hyllad. Den blev bland annat den mest spelade svenska låten på P3. Jag frågar henne om framgången som den låten medförde och ifall den gjorde att hon kände att det var den stilen som hon var tvungen att fortsätta med eller om hon fortfarande utforskade sin stil då.

– Jag älskar att jobba i koncept så bara för att jag har släppt den musiken som jag har gjort så kommer inte allt annat att låta likadant. Precis som mina texter och jag som person så vill jag att mitt sound ska utvecklas. Jag vill testa på olika genres men samtidigt få in LOVA och min identitet i vilken typ av stil jag än gör. Jag vill inte begränsa mig utan hålla det väldigt öppet samtidigt som jag vill sätta min final touches som gör mitt sound till mitt.

Känns det som att du har hittat din identitet?
– Det är svårt att säga. Jag har byggt upp det sedan jag var liten, jag började skriva låtar när jag var 7 år. Jag skulle säga att min identitet ligger i mina texter, i ärligheten och direkta vardagsbetraktelser. De lyfter saker som vi alla går igenom samtidigt som min musik är väldigt lekfull och lite quirky. Det är en blandning av det och det är i kontrasterna som jag vill vara.

Hon berättar att hon hela tiden försöker att lägga in betraktelser i sina låtar och vill att allt hon gör ska ha en koppling till samhället i stort.

– Vid första lyssning så kanske folk tar till sig ”ah, catchy melodi” men sedan lyssnar man igen och hör att jag har något att säga också. Jag tror att det ibland kan låta som att jag sjunger om relationer men jag sjunger till samhället i stort och jag gillar att ta tag i större ämnen och göra de små och vardagliga. 

Är det inte det svårt?
– Ibland är det svårt. Men det är på det sättet som jag gillar att skriva och jag vill inte sätta för mycket måsten på mig. Ibland är det jättesvårt och då fastnar jag hela tiden. Men jag måste våga nöja mig ibland och våga gå vidare till nya låtar. Det går inte alltid att bli för perfektionistisk.

Har det varit självklart att du ska skriva om de ämnen som du gör?
– Jag har alltid vetat att jag vill inspirera min lyssnare och göra skillnad med musiken. Jag tar det på väldigt stort allvar och ser det absolut som ett jobb och en hobby som är väldigt rolig samtidigt som tycker att det är ett väldigt bra medel att på mitt sätt kunna påverka andra och på mitt sätt motivera till en förbättring i samhället.

– Men visst kanske jag har några själviska skäl i det också, jag vill vara en förebild som på något vis kan få lämna en stämpel på den värld på den världen vi lever i med min musik. Och jag känner att jag ett ansvar eftersom att jag kan nå ut till en stor skara människor och då känns det viktigt för mig.

”Det handlar inte om att jag vill sätta ditt folk, det är mer att stå upp för alla kvinnor och mina vänner som har gått igenom samma saker.”

Vi pratar om negativ kritik och rädslan som en kan känna när en släpper musik som riktar sig till en grupp människor, i hennes fall; män. I låtar som My Name Isn‘t sjunger hon till exempel So don’t come here and say boys are gonna boys. Behind every act there’s always a choice, något som hon trodde skulle leda till en kritikstorm, en kritikstorm som aldrig kom.

– Jag har nog haft väldigt mycket tur men jag har aldrig fått någon negativ feedback på min musik och ingen direkt kritik. Jag var jätterädd när jag skulle släppa mina senaste låtar och EP:n som kommer. Det är väldigt starka åsikter och tydligt riktad till en grupp människor. Jag var väldigt redo och hade rustat upp mig mot alla dudes som jag trodde skulle höra av sig. Men jag har fått otroligt fin feedback vilket är superkul.

Det känns ju trist att du ska behöva känna att du ska behöva “rusta dig”…
– Ja, absolut. Och det är inte som att jag skulle backa från det jag säger. Jag står upp för mina åsikter och då får människor tycka vad de vill. Jag hoppas inte att killarna blir kränkta, det är inte jag vill få ut av det. Jag vill visa upp hela bilden och visar att det finns både fakta och egna upplevelser i det jag skriver om. Det handlar inte om att jag vill sätta ditt folk, det är mer att stå upp för alla kvinnor och mina vänner som har gått igenom samma saker. Jag vill att min musik ska gå i linje med mina åsikter och då är det viktigt att mina lyssnare vet var jag står.

Har du alltid känt starkt kring dessa ämnena?
– Jag har alltid haft starka åsikter men jag har alltid varit väldigt blyg och kanske inte sagt ifrån. Det är nog en av anledningarna till att jag skriver om det, där kan jag höja rösten och säga det jag tycker högt och tydligt. Jag har aldrig riktigt tagit de konversationerna på ett annat sätt för det faller inte så naturligt för mig. Musiken är mitt utlopp där jag får säga vad jag tycker och känner.

Under det senaste året har LOVAs musik spridit sig över hela världen. Och att hennes musik har nått utanför Sveriges gränser på en sådan kort tid är något som hon inte riktigt har tagit in än.

– Det är helt sjukt. Mitt mål har alltid varit att jag ska slå internationellt och att jag en dag ska få komma till USA. Men jag trodde aldrig att det skulle ske inom loppet av ett år. Man förstår inte att ens låt kan nå typ Australien. Jag fattar inte att folk kan veta vem jag är men det är så mäktigt. Jag får nypa mig själv för jag lever verkligen min dröm.

Just nu avlöser studiosessions varandra och LOVA är mitt upp i den kreativa processen av produktionen av sitt debutalbum. Vi pratar om inspirationskällor och hon berättar att lyssnar väldigt mycket på Natasha Bedingfield, Jojo och Lauren Hill. Om det syns på albumet återstår att se men LOVA berättar att hon har temat för album klart.

– Jag har alltid haft en idé om hur jag vill ha det men jag hela tiden svängt åt olika håll. Men rent temamässigt är det klart och jag har en tanke på att jag vill dela upp det som typ cd 1 och cd 2 för att kunna dela upp lite musikstilar och koncept. Jag ska inte säga för mycket innan det är klart. Jag brukar alltid lyckats säga för mycket innan det är klart, säger hon och skrattar.

Hon är baserad i Stockholm och berättar att hon tycker att det är skönt att få ha spenderat det senaste året på hemmaplan för att jobba på ny musik.

– Förra året och förrförra året åkte jag runt mycket för att hitta de människorna som jag ville skriva med. Nu känns det som att jag har hittat mitt team. Inför albumet har jag Frans Torell och Teo Runsiö. Jag har gjort typ alla mina låtar med dom och vi klickade från dag 1. De är med under hela den kreativa processen och det är så skönt att ha bra bollplank. Det är otroligt skönt att jobba med människor som vet precis vad en gillar och jag vet vad de gillar.

Jag frågar henne vad hennes planer är för sommaren och planen är spikad.

– Jag kommer bland annat att spela på Gröna Lund den 23 juli och sedan följa med Laleh på hennes turné. Det kan bli någon till spelning. Annars kommer det bli mycket tid i studion för att skriva och sedan släppa EP:n.

Innan vi lägger på pratar vi om hennes spelning på festivalen Popaganda under förra året, en spelning som bland de första hon gjorde. Jag frågar henne om hon gillar att spela live eller om hon är en person som hellre spenderar tid i studion.

– Jag älskar att spela live men jag blir så otroligt nervös. Ibland kan det ta över känslan av att bara njuta av att träffa publiken men jag älskar att spela live och det är något alldeles speciellt att stå på scen och det är värt all nervositet.

 

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Fotografi:
Emil Daniel

Pin It on Pinterest

Share This