Lollapalooza 2019 – Festivalen som Stockholm suktat efter

av | jul 1, 2019 | Artiklar, Framsida Startslider, Krönikor

Det är en oerhört stark start när Lollapalooza för första gången testar vingarna i Sverige.

Den ökända festivalen som har 28 år på nacken kom i helgen till Stockholm, närmare bestämt Gärdet. Lollapalooza startade 1991 i Amerika och har sedan bit för bit tagit sig an världen. Att Stockholm nu blev den senaste erövringen är ypperligt passande.

Stockholmarna har törstat efter en riktigt bred festival och stått redo för att glittra kinderna. Visst har vi mer nischade festivaler som Popaganda och Summerburst, men nu när den förstnämnda dessutom uteblir i år är hålet att fylla extra stort.

Gärdet som varit hem till en mängd musikevent är en utmärkt festivalplats och vädret är nästan för bra. Området är noggrant uttänkt. Scenerna blickar åt olika håll och står såpass långt ifrån varandra att artisterna undviker att överrösta varandra för det mesta.

Det känns väl anpassat efter folkmängden och det gör att köer blir lättare att undvika. Det är stort och rymligt med öppna ytor som gör att det känns säkert trots den stora mängden folk som myllrar runt. Kanske för att arrangörerna förberett sig på en ännu större rusning, men jag tror knappast att biljettförsäljningen kan anses vara något annat än en mindre succé med de 56 000 besökarna.

När man byggt line up:en för denna tre dagar långa festival är just bredden ledordet. Även om den i sin natur är popsockrig finns representanter från allt från hiphop till house till rock. Att ingen tagit den här chansen till en genreöverskridande festival i Stockholm innan är verkligen märkligt.

Visst gör också bredden att många strömmar in bara för att hänga i större grad än på mer nischade festivaler. Och när någon säger ”den här låten har jag aldrig hört förut” när Billie Eilish drar igång en av sina största låtar vill man ju omedelbart få den personen portad, men sånt är väl också oundvikligt.

Festivalen är bra planerad efter genre så att det inte är några liknande akter som krockar, jag ställs i alla fall inte inför några jobbiga val. De fyra olika scenerna har rätt tydliga teman och scenstorleken är i stort anpassat efter artisternas popularitet med några missar. Jacob Banks har man till exempel valt att placera på den största scenen vilket gör att publiken bara ser skral ut, även fast den inte nödvändigtvis är det.

Men visst finns det också en del saker att anmärka på. En del spelningar drabbas av teknikstrul och flera klagar på att ljudet är dåligt. Skärmarna vid scenerna laggar efter på majoriteten av konserterna. Hur man valt att disponera tiden mellan artister kan också ifrågasättas. Billie Eilish som tveklöst har den största publiken får bara en timmes speltid, medan Foo Fighters till exempel får två. Det är kanske förståeligt eftersom Eilish exploderat först efter att hon blivit bokad, men lite mer kvicktänkt och lyhörd än så måste man kunna vara i schemat.

Sen är det klart att man skulle vilja ha flera större namn. Det är en överhängande mängd mycket små akter i line up:en på 70 artister. Men då får man också komma ihåg att det här är festivalens första år, och att lyckas såhär bra på första försöket är imponerande. Nu är det klart att festivalen återvänder igen nästa år. Om det här bara var en första ansats ska det bli mycket intressant att se vilka nivåer den kan nå nästa år.

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Fotograf:
Carolina Mendozza
Alexander Bladh

Pin It on Pinterest

Share This