Ljung: ”Jag har alltid varit svag för stora ljudbilder”

av | maj 15, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer

Under aliaset Ljung har Olivia Ljungquist under det senaste året väckt stor beundran med sin mörka elektropop. Nu släpper hon debut-EP:n Eden som har vuxit fram under en inre strid och härnäst väntar en fri och nyskapande tid för artisten.

Efter flera hyllade singlar släpper Göteborgsbaserade Ljung i dag sin debut-EP Eden. En samling som inte helt oproblematiskt har vuxit fram under en längre tid och som nu äntligen är redo att tas emot av världen.

– Det känns märkligt. Helt plötsligt är jag klar med något som känts som att det tagit en halv evighet. Det är en konstig känsla när man jobbat intensivt med något och sen helt plötsligt är man klar. Men det känns bra också. Nu är den inte bara min längre. Jag hoppas att i alla fall någon kommer gilla den!

Titeln på EP:n och själva samlingen i sig beskrivs som lika mycket ett paradis som ett fängelse. En vacker karakterisering på något som bottnar i att åtskilliga innebörder har rymts i projektet.

– Eden hade liksom fastnat lite hos mig, dels för att det är ett vackert ord men också innebörden av Eden, trädgården. Vad är Eden? En fridfull plats eller en ångestfylld? Ett paradis eller ett fängelse? För mig kan många känslor och innebörder rymmas där och det var kanske därför jag valde det som titel.

Titelspåret i sig kom till först i slutet på arbetet av EP:n och handlar enligt Olivia Ljungquist själv om en förhoppning om att allt kan bli bra igen.

– Först hade jag Eden bara som titel, som ett projektnamn till de här låtarna, sen skrev jag titelspåret precis i slutskedet av produktion och mix. Jag hade en grumlig idé av låten i mitt bakhuvud som sen bara kom till mig en kväll under veckorna i studion. Den handlar om att vila i det sista som finns kvar och samtidigt veta att man är på väg bort. Att man varit sitt sämsta jag och om viljan att bli sitt bästa. Och om en förhoppning om att det kan bli så. Att det kan bli bra igen.

”När jag skriver handlar det mycket om att lägga pussel, att hitta ljud som passar ihop och som skaver på ett bra sätt.”

Trots de mörkare tonerna på EP:n är frihetskänslan i musiken bärande på flera av spåren och omfattande ljudbilder i mörka rum är något som Ljung ofta letar efter när det är dags för musiken att sättas samman.

– Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån men jag har alltid varit svag för stora ljudbilder. Stora mörka rum men med ljusglimtar. När jag skriver handlar det mycket om att lägga pussel, att hitta ljud som passar ihop och som skaver på ett bra sätt. Det är viktigt med det där glittret ovanpå.

Rent inspirationsmässigt utforskar Ljung gärna brett i sitt skapande bland både gammal och ny musik. Men för stunden har hon en förkärlek till de mer experimentella och 80-talets romantik.

– Inspiration kan komma från så många olika håll. Under perioder orkar jag inte lyssna på musik alls och under andra perioder är det de enda jag gör. Letar nytt eller går tillbaka till gammalt. Jag skulle absolut inte säga att jag har bred musiksmak men jag kan nog inspireras ganska brett musikmässigt. Just nu mycket av synthig och svettig 80-tals romantik men också av mer experimentellt, både organiskt och elektroniskt.

Eden har vuxit fram under ett långt skede och har beskrivits som något som legat och bränt. Men slutligen kom insikten om att ett färdigställande av materialet var den enda utvägen för att kunna gå vidare.

– Det var så störigt. Jag försökte skriva nytt, skriva ihop med andra och testa nya konstellationer för Ljung. Dels för att jag ville göra annat. Jag var nog egentligen rätt trött på det här materialet. Alltså så som man blir med sitt eget. Lyssnar och tycker att det är gött ena dagen och andra dagen dynga. Klassiskt. Så jag ville väl testa nya tankar helt enkelt. Men jag kunde inte det. Började på något nytt och så kom rader som jag redan skrivit flera gånger. Och det handlade förstås om någon slags bearbetning antar jag. Så jag bestämde mig för att skriva klart. Det var, så här i efterhand ett väldigt bra beslut.

Det känns vedertaget att lasten av en osläppt samling låtar kan hindra en artist från att röra sig framåt. Men tar man sig igenom processen som i det här fallet, kan förloppet bidra till en frihetskänsla och ett slags nyskapande.

– Jag känner mig typ pirrig. Nykär. Det var ett tag som jag tänkte att ”okej det blir inget av det här” eller typ ”jag kan inga fler ord” eller ”allt är kört”. Men nu vill jag inget annat än sitta hemma och skriva nytt. Jag känner mig fri! Och det känns som att jag kan bära det med mig utan att det tynger mig. Det blev så tydligt att det var precis det här som behövdes. Jag har redan börjat med nytt!

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Fotografi:
Gaia Padovan

Pin It on Pinterest

Share This