Lina Wolff tar emot sitt Augustpris. Fotograf: Sören Andersson

Lina Wolff tar emot sitt Augustpris. Fotograf: Sören Andersson

Ring, klocka ring. Ett nytt år står för dörren och ett annat passerar. Popmanis Josefin Ahlenius ser tillbaka på litteraturåret 2016 och blickar framåt mot 2017. Del 1 av 2.

2016 har varit ett år som många av oss kommer se tillbaka på som, för att tala klarspråk, ett riktigt skitår för världen. Kriget rasar i Syrien. Miljontals människor flyr för sina liv runt om i världen. Klyftorna växer. Isarna smälter. En man som hotar, kränker och ljuger för och om människor gång på gång vinner posten som världens största makthavare. Listan fortsätter.

När det kommer till litteraturen har året kantats av debatten om Bob Dylans Nobelpris, nya berättelser om Harry Potter, författare som lämnat oss, jubileer och ljud- och e-bokstjänsternas växande popularitet.

2016 förlorade vi många stora namn inom musik, film och litteratur. Från David Bowie, Prince, Alan Rickman, Freddie Wadling och George Michael till Leonard Cohen, Umberto Eco, Harper Lee och Bodil Malmsten och senast, Carrie Fisher, för att nämna några. Det har alltså varit ett mycket tungt år för kulturen. Vi minns de som lämnat oss och deras verk lever vidare.

Från bortgångna författare till nya debutanter. Det har varit ett blomstrande år för såväl Tone Schunnessons Tripprapporter som Emma Clines Flickorna, Therése Lindgrens Ibland mår jag inte så bra om psykisk ohälsa och Flora Wiströms Stanna, om att finnas där för andra när man knappt kan finnas till för sig själv.

Det har rått Ferrantefeber under året då del 1, 2 och 3 i Neapelkvartetten om barndomsvännerna Lila och Elena släpptes på svenska. Vid sidan av utgivningarna har författarens identitet under lupp och spekulation. I oktober skakades kulturjournalistiken om ordentligt då det spekulerades om pseudonymen Elena Ferrante kunde vara avslöjad. En artikel av den italienske journalisten Claudio Gatti sade sig ha bevis för att personen bakom pseudonymen var översättaren Anita Raja. Påståendet har varken kommenterats av Elena Ferrantes förlag eller av författaren själv. Emellertid har många negativa reaktioner väckts av Gattis tes. Kanske misstog sig Gatti när han bestämde sig för att skriva artikeln. Kanske är det inte intressant vem som skriver under pseudonymen, oavsett om det är Raja eller inte.

Något det skrivits mycket om i media är förstås Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl. Under våren utkom båda med varsin bok. Ebba Witt-Brattström romandebuterade med Århundradets kärlekskrig, en punktroman om ett pars bittra slut på ett långt äktenskap. Många hade svårt att skilja paret i boken från författaren själv och hennes ex-make. Inte långt senare kom Horace Engdahls Den sista grisen, en samling kortare prosatexter. En bokhandel ställde ut böckerna bredvid varandra med lappen ”Du är dum!” i Århundradets kärlekskrig och lappen ”men du då!!” i Den sista grisen. Hur dessa böcker korrelerar, om och i vilken omfattning det finns en koppling till författarnas äktenskap och huruvida de läst varandras verk skrevs det mycket om under våren. Så här i efterhand kan det kännas en aning fånigt hur mycket detta skrevs om i media, även om jag själv får erkänna mig skyldig till att ha läst många av dessa artiklar med stor nyfikenhet.

I juni meddelades att ljudboks- och e-bokstjänsten Storytel köpt upp Norstedts Förlagsgrupp som består av förlagen Norstedts, Rabén & Sjögren samt Norstedts Kartor. Många förvånades över att ett drygt 10 år gammalt företag köpt upp ett av Sveriges äldsta och största förlag. Men på flera sätt har detta kanske varit ett ljud- och e-bokstjänsternas år. Storytel är inte den enda aktören inom ljud- och e-böcker. Det har blivit allt mer populärt att lyssna på litteratur och det är säkert att säga att den strömmande läsningen är här för att stanna.

Augustpriset för Årets svenska skönlitterära bok gick till Lina Wolffs De polyglotta älskarna, som varit på varenda kritikertopplista under hösten och som låg inslagen under mångas julgranar – till exempel min. En historia som är svår att lägga ifrån sig skriven på ett otroligt språk. Nu har jag också lärt mig ordet ”polyglott”.

Pin It on Pinterest

Share This