Linn Koch-Emmery: ”Jag skriver inte låtar för att någon annan nödvändigtvis ska förstå”

av | Nov 29, 2018 | Intervjuer, Månadens intervju

Linn Koch-Emmery gör melodiös och fängslande indierock. Du hör Don’t Sleep On My Love från nya EP:n Waves på flitig rotation både på Popmanis redaktion och på P3. Månadens intervju handlar om vikten musik som är enkel, hur hennes musik lät när hon var 13 år och varför hon gillar att se Billie Eilish på topplistorna.

Vi pratar om att samarbeta med rätt personer. Linn Koch-Emmery verkar vara mån om att välja rätt, så att samarbetet blir ömsesidigt. Det gäller att hitta dem som vill ens bästa och tror på ens musik på längre sikt.

– Musikbranschen kan vara lite så att man paxar artister. Man kan lägga en push på första releasen och flyger inte den så skiter man i det. Det är ju mardrömmen.

Under 2017 gjorde Linn Koch-Emmery en framgångsrik turné med Johnossi i Tyskland. Förutom Tyskland är ett annat europeiskt indierockfäste såklart England, en musikscen hon gärna slår sig in på så snart hon får möjlighet.

– De har en historia av att ha släppt väldigt mycket bra sån musik.

En annan, och ännu mer utmanande, musikscen som Linn Koch-Emmery tar sikte på längre in i framtiden är USA. Men det gör en inte utan att ha lite mer kött på benen och en välfylld spargris.

– USA är som att erövra femton Europa samtidigt. Man blir lite en nål i en höstack. Ska man satsa i USA får man ju ha en budget som aldrig tar slut. Bara man ska mellan två spelställen så är det flyg för ett helt band med instrument. Det är lite lättare med Europa för det går i alla fall att bila ner till Hamburg och spela på ställen på vägen.

”Vafan, det är ju bara två,
tre ackord.”

Är det en rock’n’roll-dröm?
– Näe, det är inte det jag ligger vaken om nätterna över. Men det finns såklart specifika saker jag skulle vilja göra i USA som är kopplat till amerikansk musikkultur, som vissa events eller ställen, typ Bowery Ballroom. Och det känns ju inte omöjligt!

Bowery Ballroom är en konsertlokal och rockklubb i New York lika intim som den är storslagen och anrik. Den har lockat många stora namn under åren och många av dem innan de blev stora. Indierocken, och specifikt den brittiska delen av genren, har varit viktig för hennes tidiga utveckling som musiker.

– Jag har lyssnat mycket på engelsk indierock. Oasis är ju väldigt enkel musik egentligen. Lite tuffare Beatles. Det är inte så krusidulligt. Det är klart att det finns något svårt i det enkla, men samtidigt så tänker jag att ”vafan, det är ju bara två, tre ackord”.

Linn Koch-Emmery har skrivit musik sen tidig tonår. Under hennes uppväxt har influenser från såväl pop, rock och punk bytt av varandra och blandats hejvilt. Från ABBA till Daniel Johnston via Roxette och Bob Dylan.

– Jag lyssnade alltid mycket på Bob Dylan när jag inte kunde sova. Så fort någon sätter på en Dylan-platta somnar jag! Sedan blev jag lite mer emo i tonåren och började lyfta in gammal britpop. Min kusin skickade väldigt mycket gammal musik från mig. Jag kommer speciellt ihåg en låt från ett band som heter The Subways. Det var det första punkiga jag hörde och tyckte att det var ascoolt. Och att det var en tjej som sjöng och spelade bas. The Clash lyssnade jag på jättemycket på också. Snabbt, kort och enkelt.

Även om det alltid funnits tydliga indierockinslag i Linn Koch-Emmery’s låtskrivande, är kanske den tydligaste tråden hennes känsla för melodi och strävan efter en enkelhet. Det gäller såväl nu som när hon började skriva låtar och spela in dem.

– Det lät ju typ som det gör nu men det var lite mer naivt då. Det jag gjort idag som låter catchigt, tänk det gånger 50. Väldigt övertydligt och melodiöst! Men jag tycker ändå att det låter bra. Låttexterna kanske inte är lika skarpa, man har inte lika mycket att sjunga om när man är 13-14 år. Att skriva text är någonting som jag tycker blivit bättre hela tiden. Att bli äldre gör också mycket för låtskrivandet. Ibland måste man bara leva lite för att kunna beskriva saker mer nyanserat.

Det undgår nog ingen att det finns en viss likhet till det svenska 90-talets indiepop, inte minst när det kommer till självsäkra melodier mot en lika rytmisk som fuzzgitarrdränkt ljudbild. Bara lyssna på Don’t sleep on my luv om du inte redan gjort det. Liknande melodimässiga paralleller kan en se mellan till exempel Wires och The Killers låt When You Were Young. Samma förmåga att fånga lyssnaren som omedvetet är på ständig jakt efter beroendeframkallande hookar.

– Det grundar sig i det här väldigt enkla, och jag är ingen duktig gitarrist så det blir det här stolpiga, hårda istället. Det soundet blir ganska likt då. Men det är nog mer på grund av min tekniska förmåga än ett medvetet soundval. Nu är [Border Daniel] mycket bättre musiker än vad jag är, men jag tror likheten är att man drar på emotionell kontrast snarare än teknisk färdighet.

”Jag skriver ju inte låtar för att någon annan nödvändigtvis ska förstå.”

Som textförfattare skriver Linn Koch-Emmery ogärna om samhällsproblem och på specifika teman. Istället utgår hon alltid från sig själv.

– Det är det som känns naturligt. Ibland kan jag vara lite väl distanserad och får utmana mig själv att gå lite närmre det jag pratar om och inte linda in det.

Det händer att hon blir liknad vid Courtney Barnett. På flera sätt en genrekollega, men när det kommer till textförfattande har de inte mycket gemensamt. Medan Courtney Barnett inte lämnar mycket plats för tolkningsutrymme, vill Linn Koch-Emmery att texterna ska gå att tolka på olika sätt istället för att ”skriva på näsan exakt vad det handlar om”.

– Hon är lite mer som en serietecknare. Man får ganska mycket bilder i huvudet men det drar inte på den där emotionella trissan. Det blir mer humor och realism i det på något sätt. Det är superskickligt!

– Människor lyssnar ju olika mycket på text. Jag skriver ju inte låtar för att någon annan nödvändigtvis ska förstå. Jag vet ju alltid vad jag skriver om, men sen lägger jag det en meter bort och ger det ett utifrånperspektiv. Det tycker jag känns bekvämare.

Wires var den första singeln från den nysläppta EP:n Waves. Med tanke på det tolkningsutrymme hon värnar om i sina texter, frågar jag vad den handlar om för henne.

Wires är nog den enda låten som inte är kärleksrelaterad överhuvudtaget. Från början handlar den om att få göra musik. Både jag och min syster [Lea Emmery, tidigare under artistnamnet Kid Wave och ZZ Tiger] kommer från en familj där det inte varit självklart att man ska hålla på med musik. Det var lite som att ”kul att ni håller på med musik med snart får ni sluta med det här och komma på vad ni ska göra på riktigt i livet.” Låten kommer ur den upplevelsen och är ett bra exempel på hur jag skriver låtar, mitt sätt att tassa runt eld.

Till Wires finns också en video som Linn Koch-Emmery menar har en mer visuell än textmässig koppling till låten. Snarare än att förstärka låtens budskap spelar den på singelns omslag.

– Idén till den kom när jag fotade omslaget med min kompis Ebba som modell och då gjorde vi den hemma hos henne. När vi skulle göra videon tyckte jag att det vore kul att göra något som ansluter till omslaget. Och idén till omslaget fick jag från en stillbild från en fransk film med en kvinna som ligger i en soffa.

– Det är jätteroligt att få planera musikvideor. Och när det blir bra kan det ju verkligen lyfta en låt så himla mycket. Jag tycker inte om när det blir för mycket teater i en musikvideo utan vill ha mer fokus på stämningen än någon slags handling.

”Jag tycker att det är fint att se att kids
går igång så himla hårt på sån musik.”

När jag frågar henne om det finns någon hon ser upp till i musikbranschen, tänker hon länge. Men när hon börjar pratar om att hon följt Billie Eilish sedan innan hon slog igenom, genom sin syster, verkar det självklart.

– Min syster skrev till mig för typ fyra år sen och sa att ”henne måste du hålla koll på för det här kommer bli stort som helst”! Sen var jag och kollade på henne när hon spelade på Debaser. Då var det bara hon med en ukulele och hennes bror på keyboard rakt upp och ner. Det är jättebra låtar, men där är det ju också det här med enkelhet. Jag tycker det är så jävla najs att hon ligger 68:a i världen på Spotify och det fortfarande är hon och hennes brorsa som sitter och skriver de där låtarna. Jag tycker att det är fint att se idag att kids går igång så himla hårt på sån musik. Jag har stark tilltro till att människor fortfarande är genuint intresserade av att upptäcka ny musik och hantverket bakom.

Linn Koch-Emmerys nya EP Waves och debut-EP:n Boys finns samlade på en vinyl som är ute på Welfare Sounds & Records nu.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Fotografi:
Sandra Thorsson, Fotograf

Pin It on Pinterest

Share This